Debattartikel i Svenska Dagbladet 20 april 2012
Mat ska vara god. Annars äts den inte och då spelar det ingen roll hur nyttig den är. I går rapporterade SvD om brister i skolmatens näringsinnehåll, knappt hälften av skolorna lever upp till kraven. Regeringen satsar nu på ett nytt kompetenscentrum som ska hjälpa kommuner och landsting att höja kvaliteten på skolmaten.
Trots att blodpudding är nyttigt och rikt på järn erbjuds det bara på ett fåtal skolmatsedlar. Det kanske inte är så konstigt eller felaktigt. Om maten inte uppskattas och äts upp spelar det ingen roll hur nyttig den är, den hamnar ändå i slaskhinken och bidrar istället till miljöproblem och bortslösade resurser. För att nå målen om näringsriktighet och måltidsupplevelse måste maten lagas med kärlek, omtanke och kreativitet.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att lagstifta om att maten ska vara god, för smaken är så klart olika. Men för att främja kvaliteten, matglädjen och skolkockarnas engagemang satsar regeringen 4 miljoner från och med 2012 på ett nytt nationellt kompetenscentrum på Livsmedelsverket. Dit kan kommuner och landsting vända sig för att få tips, råd och kunskap om hur måltiderna kan förbättras.
Kompetenscentret är en del i satsningen Sverige – det nya matlandet och sprider goda exempel, erbjuder stöd och verktyg för utveckling av måltiderna och ökar medvetenheten om dess betydelse. Regeringen har också lagstiftat om rätten till näringsriktig skolmat. Maten som serveras i skolorna är för många barn dagens viktigaste måltid. Det är i unga år som matvanorna sätts och följer ofta med hela livet. Den största utmaningen, och det som gör störst skillnad, är ändå måltidsupplevelsen som helhet. Nyckeln till framgång heter engagerad personal, kunskap och kreativitet. Det är detta som det nationella kompetenscentret ska bidra med.
Det här gör vi på nationell nivå. Nu utmanar vi landets kommuner att visa att de kan utveckla skolmåltiderna. Det finns många bra exempel på skolor som gjort maten till en fantastisk upplevelse och en del av utbildningen och den sociala träningen. Men många kan lägga på ett extra kol för att förbättra måltidsupplevelsen, näringsriktigheten och minska matsvinnet.
Två olika kommuner kan satsa ungefär lika mycket pengar på skolmåltiderna, men resultatet kan vara helt olika. Nioåriga Selma i X-sala har lika stor rätt att lämna skolrestaurangen mätt och glad, som August i åttan i Y-sala. För att det ska bli verklighet krävs engagemang. Kommunpolitiker och skolledare måste ta sin del av ansvaret och anstränga sig mer för att Selma och August ska få i sig bra mat och en positiv upplevelse kring skollunchen. Lärare och kökspersonal måste ges förutsättningar att göra ett bra jobb.
Med hjälp av skolmåltiderna har vi i Sverige enastående möjligheter att främja en hälsosam livsstil. De kan användas som en del i det pedagogiska arbetet och som verktyg för ökad integration, social träning, gemenskap och som kulturbärare. Att redan i förskolan och skolan låta barnen få kunskap om vad som är bra mat och erfarenhet av positiva måltidsupplevelser skapar en god grund för att nioåriga Selma kan bli en medveten konsument i framtiden. Om Sverige ska bli det nya matlandet i Europa som regeringen har satt upp som mål, måste hela Mat-Sverige inkluderas. I detta arbete har skolmaten en given och central plats.
Eskil Erlandsson
landsbygdsmininster (C)
Inger Andersson
generaldirektör Livsmedelsverket