Livsmedelsverkets riskklassningmetod är användbar, men behöver vara finmaskigare. Det framkommer av en utvärdering där en oberoende konsult har frågat dricksvattenproducenter, livsmedelsföretagare och inspektörer om deras uppfattning på uppdrag av Livsmedelsverket.
Modellen används för att beräkna hur mycket kontrolltid som myndigheten behöver, vilket är avgörande för den kontrollavgift som företagen betalar.
Livsmedelskontrollen ska ytterst bygga på hur stor risk företagens produktion och hantering kan innebära för konsumenterna. Livsmedelsverket har en vägledning för hur kommunerna kan riskklassa livsmedelsföretagen som underlag för att bestämma kontrollavgiften. Efter två års praktisk användning lät Livsmedelsverket en oberoende konsult utvärdera hur livsmedelsföretagare och kommunernas livsmedelsinspektörer ser på riskklassningsmodellen.
Känd och okänd
Modellen är väl känd bland livsmedelsinspektörerna. De tycker att modellen för riskklassning är lätt att förstå och använda, men vill den ska innehålla större precision, exempelvis fler intervall för produktionens storlek och tätare intervall för kontrolltiden. Man vill också ha fler exempel och nyanseringar av exempelvis varmhållning, nedkylning och mycket små och udda verksamheter.
Livsmedelsföretagarna verkar sällan veta hur den egna anläggningen har riskklassats. De klagar också över avgiftens storlek i förhållande till hur många och omfattande kontrollerna är, men verkar förhållandevis nöjda med hur kontrollen på plats blir utförd.
Slutsatser för fortsatt utvecklingsarbete
Utvärderingen finner att Livsmedelsverkets modell för riskklassning som grund till kontrolltiden är bra, men behöver bli finmaskigare. Några slutsatser från utvärderingen är
- Flera intervall för produktionens storlek behövs
- Beakta fler faktorer i modellen som kräver kontrolltid
- Ta hänsyn till anläggningens samtliga verksamheter/processer, inte bara den med högst risk
- Ta hänsyn till risken vid konsumtionen (råbiff jämfört med hamburgare).
- Modellen ger en kontrolltid för varje anläggning. Vägledning saknas för vad och hur tiden bör användas till. Sambandet mellan modellen och genomförandet av den operativa kontrollen bör förtydligas, då detta inte alltid är känt hos kontrollmyndigheterna.
- Om ambitionen är att företagarna ska ha god kännedom om riskklassningen, behövs mer information om denna. Kännedomen om riskklassificeringen är mycket låg, vilket delvis kan förklara irritation över kontrollavgiften.
Kontrollavgiften för företagare baseras dels på riskklassningen, dels på erfarenheter från tidigare kontroller av företaget. Utvärderingen avser enbart riskklassningsmodellen. Utvärderingen gäller heller inte den riskklassningsmodell som finns för livsmedels- och foderföretagare i primärproduktionen.
IPF: Utvärdering av Livsmedelsverkets riskklassificeringsmodell (pdf. Öppnar i nytt fönster)
Vägledning om Riskklassificering av livsmedelsanläggningar och beräkning av kontrollavgifter (pdf. Öppnar i nytt fönster)
Ytterligare upplysningar:
Åsa Eneroth, statsinspektör: 018-17 55 13
Alexander Sobestiansky, statsinspektör: 018-17 56 99