Allergi mot skaldjur (kräftdjur och blötdjur) uppträder huvudsakligen i vuxen ålder. Hudsymtom som nässelfeber, svullnad och eksem är de vanligaste symtomen vid skaldjursallergi, följt av magbesvär. Symtom från andningsvägarna, som astma, förekommer. Reaktioner vid inandning av ångor från skaldjur, liksom vid hantering av skaldjur, har rapporterats.
Den som är skaldjursallergisk reagerar vanligtvis på både räkor, krabba, hummer och kräftor. Många tål inte heller snäckor, musslor eller bläckfiskar. Även reaktioner på sniglar finns beskrivna hos skaldjursallergiker. Skaldjursliknande produkter - surimi - tillverkas vanligen av fisk, men kan ibland innehålla en viss andel krabbkött.
Tropomyosin är det dominerande allergenet hos räkor och andra skaldjur. Proteinet är värmestabilt och lämpar sig därför för analys av skaldjur i livsmedel.
Märkning
Innehåll av skaldjur och produkter därav, liksom blötdjur och produkter därav, i livsmedel måste alltid deklareras. Se vidare i Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel.
Exempel på analysmetoder
Kommersiella testkit, så kallade. ELISA, finns för analys av tropomyosin/ skaldjursprotein. Kvantifieringsgränsen är cirka 0,5-1 mg skaldjursprotein/kg, men kan variera något beroende på matris.
Tillverkare av testkit har ofta ett valideringsunderlag att bifoga testkitet vid förfrågan. Laboratorier som använder kommersiella testkit måste internt kontrollera detektions-/kvantifieringsgränser i aktuella matriser även om testet har validerats av tillverkaren.
Allergiska reaktioner / Doser
Mycket lite information finns om vilka doser tropomyosin som orsakat allergiska reaktioner vid provokation. I en studie angavs 14 g räkor, i en annan 16 g räkor. Proteindosen beräknas ha legat under 32 mg.