Aromer är ämnen som inte äts eller dricks som de är, utan som tillsätts livsmedel i mycket låga halter för att ge eller förändra livsmedlens smak och doft. Aromer ger eller förstärker smak av till exempel frukter, vanilj, röksmak, skaldjur eller bittermandel. Aromer omfattas av livsmedelslagstiftningen. Till aromer räknas inte sådana ämnen som har enbart söt, salt eller sur smak, som till exempel sockerarter, koksalt eller citronsyra.
På den här sidan
Kategorier av aromer
Regler för aromer
Regler för rökaromer
Gemenskapsförteckningar över aromer och rökaromer
Vilka aromer och rökaromer får användas fram tills att gemskapsförteckningarna ska tillämpas?Märkning av aromer i livsmedel
Vad gäller efter att gemenskapsförteckningarna ska börja att tillämpas?
Aromföreskrifterna, SLVFS 1993:34, har upphört
Kategorier av aromer
Aromämnen:
Kemiskt definierade molekyler som utvinns antingen från livsmedel eller andra råmaterial till livsmedel eller genom kemisk syntes, Exempel är vanillin, thymol och kumarin.
Aromämnena kan antingen utvinnas ur livsmedel genom olika fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska metoder, eller framställas genom kemisk syntes. Aromämnen kan också tillverkas genom kemisk syntes till föreningar som inte har någon motsvarighet bland de naturliga aromerna.
Aromberedningar:
En blandning av många aromkomponenter som utvinns genom fysikaliska, mikrobiella eller enzymatiska processer från antingen livsmedel (exempelvis olika växter eller animaliska råvaror) eller andra råvaror som inte är livsmedel
Rökaromer
Produkt framställd av rökkondensat-kondenserad och renad rök från utvalda träslag- som har genomgått pyrolys. Dessa rökkondensat är så kallade primärprodukter.
Värmereaktionsaromer
Upphettning av råvaror vari ingår reducerande sockerart och kväve som reagerar med varandra under bildning av aromer. Råvarorna kan vara livsmedel eller andra råvaror än livsmedel
Annan arom:
aromer som tillförs till livsmedel och som inte omfattas av de ursprung som anges ovan
Aromprekusorer
ett ämne som i sig inte är en arom men som tillförs livsmedel i avsikt att ämnet genom att reagera med livsmedlet bilda aromer
Regler för aromer
Fram till den 20 januari 2011 gällde nationella regler för användning av aromer. Därefter har regler trätt i kraft som är gemensamma inom hela EU. Dessa regler är EUs förordning (EG) nr 1334/2008. I denna förordning anges också reglerna för hur aromer ska märkas i ingrediensförteckningen på sammansatta livsmedel. Reglerna för ingrediensmärkning av aromer i sammansatta livsmedel har ändrats i viss mån genom aromförordningen. Dessa nyare regler har förts in i de svenska reglerna för märkning av livsmedel, Livsmedelsverkets föreskrifter om märkning och presentation av livsmedel, LIVSFS 2004:27, se länk till höger. I förordningen (EG) nr 1334/2008 finns reglerna för märkning av aromer i sig som är avsedda att säljas.
Regler för rökaromer
Regler för hur rökaromer framställs finns i EUs förordning om rökaromer, förordning (EG) nr 2065/2003 . Se länk under rubriken "Läs mer" till höger. Regler för märkning av rökaromer i ingrediensförteckningen till sammansatta livsmedel anges aromförordningen. Dessa regler har även införts i märkningsföreskrifterna, LIVSFS 2004:27, och gäller sedan den 20 januari 2011.
Ännu finns ingen förordning som listar de godkända primärprodukter, alltå de rökkondensat, som utgör basen för rökaromer, eller villkor för användningen av dessa primärprodukter. Fram tills att denna förordning träder i kraft gäller 4 § Livsmedelsverkets föreskrifter LIVSFS 2012:4 . I denna paragraf anges de kategorier av livsmedel till vilka rökaromer får användas. Läs mer om rökaromer under länken "Fördjupad information" till höger.
Gemenskapsförteckningar över aromer och rökaromer
Trots att aromer bara används i en mycket låg halt i livsmedlen skullle de vissa av dem kunna medföra möjliga hälsofaror i livsmedel för konsumenter genom sina kemiska egenskaper.
Inom kommissionens arbetsgrupp för aromer och rökaromer pågår sedan flera år arbetet att utarbeta förteckningar över de aromer respektive primärprodukter som används för framställning av rökaromer som kan användas i livsmedel utan risk för hälsofara. Dessa aromer och primärprodukter ska först godkännas av EU-kommissionen. Till grund för godkännandet av aromerna och primärprodukterna ligger de utvärderingar av hälsoriskerna av aromerna som utförts av Efsa (den europeiska myndigheten för livsmedlessäkerhet) och Jecfa (WHO/FAOs organ för utvärdering av livsmedelstillsatser och aromer).
Vilka aromer och rökaromer får användas fram tills att gemenskapsförteckningarna ska tillämpas?
Aromer
Företagare inom EU:s medlemsstater lämnade under år 1997 in ansökningar till EU-kommissionen om godkännande av de aromer som då var godkända i de enskilda medlemsstaterna. Efsa och Jecfa har därefter utvärderat aromerna för att säkerställa att de inte medför någon hälsorisk. Till dess att EU-kommissionen beslutar om vilka av de utvärderade aromerna som ska bli godkända inom hela EU, får livsmedelproducenterna använda de aromer som nu finns i Efsas register över aromer som ska utvärderas eller redan har utvärderats, se länk under "Läs mer på andra webbplatser" till höger.
Primärprodukter för rökaromer
År 2005 lämnade företagare inom EUs medlemsstater in ansökningar till EU-kommissionen om godkännande av primärprodukter som utgör basen vid framställning av rökaromer. Dessa primärprodukter har därefter utvärderats av Efsa utifrån hälsoaspekter. De primärprodukter som nu återfinns i Efsas register över rökaromer som har utvärderats får användas i livsmedel fram tills att EU-kommissionen beslutar om vilka av de utvärderade aromerna som ska bli godkända och villkoren för denna användning, se länk under "läs mer på andra webbplatser" till höger.
Märkning av aromer i livsmedel
I ingrediensförteckningen till livsmedel i vilka aromer har använts får de tillsatta aromerna anges med någon av dessa beteckningar:
- aromer
- med ett mer specifikt namn på aromen
- med en mer specifik beskrivning av aromen
Att beteckna aromer som naturidentiska är inte tillåten sedan den 20 januari 2011.
Där rökaromer har använts i livsmedel, och användningen har gett livsmedlet arom av rök anges rökaromen med någon av dessa beteckningar:
- rökarom(er)
- rökaromer (er) framställd (a) av livsmedel/ livsmedleskategori/ ursprungsmaterial, t ex rökaromer framställda av bok och al
Om användningen av rökaromen i ett livsmedel inte har gett livsmedlet arom av rök ska denna beteckning anges för rökaromen
- aromer
Om koffein eller kinin används som aromämnen måste dessa ämnen anges i ingrediensförteckningen vilket anges i 37 § märkningsföreskrifterna, se länk till höger.
Naturliga aromer
Uttrycket "naturlig" får användas om aromer om de aromgivande beståndsdelarna har vegetabiliskt eller animaliskt ursprung och har utvunnits med fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska metoder enligt den beskrivning som ges i aromförordningen. I aromförordningen anges också de olika sätt som är tillåtna att ange naturliga aromer på.
För att aromer ska få anges som naturliga krävs att aromen uteslutande består av naturliga aromämnen eller av aromberedningar, som utvinns på samma sätt som naturliga aromämnen. Aromberedningar är en produkt som består av många aromgivande komponenter som gemensamt bildas vid tillverkningen av aromen.
Vad gäller efter att gemenskapsförteckningarna ska börja att tillämpas?
Endast de aromämnen som finns med i EU-kommissionens förteckningar över godkända aromer får användas i eller på livsmedel. Under våren 2012 kommer gemeskapsförteckningen över godkända aromämnen och deras villkor för användning att publiceras som EU-förordning. En övergångstid för utfasning av de icke godkända aromämnena kommer att ges.
För rökaromer gäller att endast de primärprodukter som är godkända får användas i eller på livsmedel eller för tillverkning av rökaromer. I förordningarna med respektive gemenskapsförteckning kommer även villkoren för användning och övergångstider att anges.
Aromföreskrifterna,SLVFS 1993:34, har upphört
Sedan den 8 mars 2012 ska regler om aromer sökas i bland annat dessa regler:
Aromförordningen (EG) nr 1334/2008
Tillsatsförordningen (EG) nr 1333/2008 -om extraktionsmedel och lösningsmedel
Främmande ämnens-förordningen (EG) nr 1881/2006- gränsvärden för främmande ämnen
Livsmedelsverkets föreskrifter LIVSFS 2012:4- livsmedel till vilka rökaromer får tillsättas
Livsmedelsverkets föreskrifter LIVSFS 2012:5- om aromer i saft