Linfrö - Livsmedelsverket

Linfrö

Generellt finns mycket lite data om intag av linfrö i Sverige. Intag upp till 8 matskedar (80 gram) per person och dag har rapporterats (1). Normalt sett rekommenderas 1-2 matskedar (10-20 gram) linfrö per dag (se nedan) som tarmreglerande medel (1, 2). Användningen av linfrö ökade under 1990-talet troligen på grund av ökat intresse för naturmedel och hälsokost (3, 4).

 

Halter av cyanogena glykosider/vätecyanid i linfrö

Linfrö kan innehålla förhållandevis höga halter av cyanogena eller vätecyanid-producerande glykosider; främst linustatin och neolinustatin samt linamarin och lotaustralin (5). Enligt (5) kan halterna av HCN variera mellan 190 och 1000 mg/kg linfrö. Enligt Europarådets utvärdering (6) som publicerades 2006 innehåller linfrö >500 mg vätecyanid (HCN)/kg. Rosling (3, 7) uppger att linfrö kan innehålla halter mellan 4-12 mmol/kg (vilket motsvarar ca 100-300 mg HCN/kg linfrö).

 

Gränsvärden

Finns inga fastställda gränsvärden avseende cyanogena glykosider/vätecyanid för linfrö. Detta gäller, för övrigt, för flertalet naturligt förekommande gifter i livsmedel.

 

I EU:s aromdirektiv 88/388/EEC finns följande gränsvärden (mg/kg) angivna för HCN: livsmedel 1, drycker 1 med följande undantag: nougat, marsipan och liknande 50, alkoholhaltiga drycker 1mg/volyms% alkohol samt konserverade stenfrukter 5.

 

I sin utvärdering från 2006 föreslog Europarådets expertgrupp för aromämnen att följande gränser ska tillämpas: livsmedel generellt 0.5 mg/kg och drycker 0.05 mg/kg, med följande undantag (mg/kg): juicer från stenfrukter 0,5; konserverade stenfrukter 2; marsipan, nougat och liknande produkter 50; bakverk innehållande mandel, marsipan och liknande 10; vissa traditionella marsipan, mandel mm innehållande produkter t.ex. amaretti, Dresdner Christstollen 40; alkoholhaltiga drycker per vol% alkohol 0,5 (6).

 

Riskbedömning

De cyanogena glykosiderna kan frisätta HCN genom kemiska reaktioner (hydrolys och enzymatiska reaktioner) i flera steg. Frisättandet förutsätter att linfröna förstörts fysikaliskt/kemisk så att de cyanogena glykosiderna kan komma i kontakt med enzymet betaglykosidas.

 

Europarådets expertgrupp för aromämnen har uppskattat ett temporärt maximalt dagligt intag (TMDI) vid långtidsintag av HCN i livsmedel till 0,023 mg/kg kroppsvikt och dag (6). Det motsvarar ca 1.6 mg per dag för en person som väger 70 kg.

 

Det bör påpekas att Europarådets expertgrupp ansåg att detta maximala dagliga intag endast bör vara temporärt eftersom det toxikologiska underlaget som det baseras på inte är tillräckligt.

 

Vätecyanid respektive cyanogena glykosider har också utvärderats av en expertgrupp (JECFA) inom WHO, 1993 (8), en annan expertgrupp (IPCS) också inom WHO 2004 (9) och senast även av EFSA 2004 (10).

 

På grund av brist på kvantitativa toxikologiska data och epidemiologiska studier kunde ingen av dessa expertgrupper fastställa någon säker intagsnivå, men EFSA (10) ansåg att det osannolikt att exponering för cyanid i doser 3-6 mikrog/kg kroppsvikt/dag från aromämnen skulle kunna ge upphov till akut toxicitet. JECFA (8) ansåg att en halt av HCN upp till 10 mg/kg i kassavamjöl inte medför akut toxicitet.

 

Allmänt om cyanidförgiftning

Vätecyanid (HCN) är ett gift som kan ge allvarliga allmänsymptom. Symptomen beror på att cyanid blockerar ett enzym i den s.k. andningskedjan i cellerna. Detta leder till att syre inte kan utnyttjas av kroppens vävnader. Exponering för höga koncentrationer av cyanid kan ha mycket allvarliga följder som andnöd, förlamning, medvetslöshet. Dödsfall finns också beskrivna.

 

Dödlig dos för människa vid akut förgiftning har rapporterats uppgå till 0,5-3,5 mg HCN/kg kroppsvikt (10). Exempel på kliniska symtom som kan uppträda inom några minuter vid akut förgiftning kan vara huvudvärk, illamående, yrsel, förvirring, domningar, hjärtklappning, andnöd och cyanos (dvs. blåaktig missfärgning av hud och slemhinnor p.g.a. att blodets syrehalt är låg), kramper, koma, som i allvarliga fall kan sluta med döden (10).

 

Kronisk exponering för HCN i subakuta doser kan leda till störningar i sköldkörtelns funktion och olika typer av neurologiska skador som t.ex. förlamningar och syn/hörselrubbningar. Sjukdomar som tropisk ataxisk neuropati (TAN) och spastisk pares (Konzo) är förknippade med konsumtion av livsmedel som innehåller cyanogena glykosider; framförallt kassava i vissa afrikanska länder (6).

 

Potentiella risker med intag av linfrö

Som framgått ovan, kan innehållet av cyanogena glykosider i linfrö innebära en potentiell hälsorisk. Det är av betydelse för bedömningen av eventuella hälsorisker om linfröna intas hela eller krossade/malda. Intag av krossade eller malda linfrön medför nämligen högre exponering för cyanid i jämförelse med intag av hela linfrön (3).

 

Traditionell användning av helt linfrö, 1-2 msk som laxativ, kan anses riskfritt. Inga toxiska effekter är kända vid denna dos.

 

Intag av 3-10 matskedar krossat linfrö ger en påtaglig cyanidexponering som kan vara skadlig vid långtidsanvändning, men innebär knappast någon risk för akut förgiftning. Vid sjukdom eller undernäring (fasta) kan dock kroppens förmåga att avgifta cyanid vara nedsatt. En person som tuggade på 150 ml linfrö varje dag fick vaga neurologiska symtom, som troligen berodde på cyanidexponeringen (1).

 

Cyanidinnehållet i krossat linfrö förefaller i hög grad att reduceras vid bakning. Enligt (5) kunde inte cyanid påvisas i bröd respektive muffins med krossat linfrö efter gräddningen.

 

Slutligen bör påpekas att rökning innebär en påtaglig exponering för cyanid, vilket kan behöva beaktas i sammanhanget. Den inhalerade röken från en cigarett kan innehålla mellan 10-550 mikrogram cyanid (11).

 

Känsliga grupper

För att kroppen på ett optimalt sätt ska kunna detoxifiera (avgifta) cyanid krävs att det finns tillräckligt med svavel tillgängligt och att ämnesomsättningen fungerar normalt. Kroppens möjligheter till detoxifiering av cyanid kan därför vara nedsatt hos sjuka och undernärda personer. Känsliga grupper kan således vara svårt sjuka personer med dålig näringsstatus och möjligen också rökare.

 

Rekommendationer

Intaget av hela linfrön, som äts som de är eller uppslammade i vatten, bör begränsas till den traditionella doseringen 1-2 matskedar dagligen. Detta medför inte någon förgiftningsrisk. Hela frön bör användas eftersom de ger upphov till mindre mängder cyanid än krossade. Det saknas uppgifter om hur mycket cyanid som kan frigöras från krossade frön, därför ges ingen rekommendation för intag av krossade frön, och för säkerhets skull avråder vi från att använda krossade frön. Man bör vara uppmärksam på att överdrivna intag av linfrö kan leda till intag av cyanid som kan vara skadliga (3).

 

 

Referenser och länkar (ett urval)

1. Wennergren Center International Symposium. Cyanide detoxification in humans and safe consumption of cyanogenic plants. June 11-13, 1995 Stockholm. Organizer: Hans Rosling.

2. Risk Evaluation of Health-Food Products –report of a Nordic project group. Nord 1991:40

3. Cyanidexposition från linfrö. Preliminärrapport augusti 1992. Projektansvarig Hans Rosling

4. Cyanidexponering från linfrö. Examensarbete inom Toxikologutbildningen, Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet Gabriela Concha Q juni 1997. Handledare: Hans Rosling

5. Flaxseed in Human Nutrition Structure. Ed. L.U Thompson and S.C. Cunnane. AOCS PRESS 2003

6. Active Principles (of toxicological concern) Natural sources of flavourings. Council of Europe 2006 http://www.coe.int/t/e/social_cohesion/soc-sp/public_health/flavouring_substances/Active%20principles.pdf

7. Rosling H. Cyanide exposure from linseed. The Lancet Vol 341, Jan 16, 1993

8. Cyanogenic glycosides JECFA (1993)

http://www.inchem.org/documents/jecfa/jecmono/v30je18.htm

9. Hydrogen Cyanide and Cyanides. Human Health Aspects. Concise international Chemical assessment Document. No 61, 2004 (WHO Riskvärdering av cyanid)

http://www.who.int/pcs/cicad/full_text/cicad61.pdf

10. Opinion of the Scientific Panel on Food Additives, Flavourings, Processing Aids and Materials in Contact with Food (AFC) on hydrocyanic acid in flavourings and other food ingredients with flavouring properties. Question number EFSA-Q-2003-145

Adopted on 7 October 2004 EFSA 2004

11. Ilbäck NG, Beckman Sundh U. Cyanid  Ett livsfarligt gift- men små mängder behöver vi Vår Föda nr 4, 1997

 

Uppdaterad: 2014-03-17