Höga halter aflatoxin i vissa nötter

Artikel ur Livsmedelsverkets tidskrift Vår Föda nr 1/1999, med uppdaterad inledning

 

Av Monica Olsen, Ann Thuvander, Tord Möller, Heléne Enghardt Barbieri, Anders Staffas, Anders Jansson och Ann-Christine Salomonsson, Livsmedelsverket

 

Vissa nötter, främst paranötter och pistaschmandel, kan innehålla höga halter av mögelgiftet aflatoxin. I vissa fall är halterna mångfaldigt högre än gränsvärdet och kan leda till ett oacceptabelt högt intag.  

 

I vilken omfattning förekommer mögelgifter - mykotoxiner - i livsmedel och hur stort är intaget hos svenska konsumenter? Hur stora är hälsoriskerna med intaget? Dessa frågor har stått i fokus för Livsmedelsverkets projekt "Mykotoxiner i livsmedel - Halter, intag och risker" som genomfördes 1999.

 

Mögelgifter (mykotoxiner) i livsmedel är en hälsorisk som är uppmärksammat både i Sverige och internationellt. För flertalet mykotoxiner finns ett stort behov av ytterligare data vad gäller såväl förekomst som toxikologi. Därför beslutade Livsmedelsverket i november 1996 att kartlägga förekomsten av aflatoxiner, ochratoxin A, patulin och trichothecener i livsmedel på den svenska marknaden samt att beräkna konsumenternas intag av toxinerna. Avsikten var att projektets intagsberäkningar och slutsatser angående hälsorisker skulle ligga till grund för kommande svenska ställningstaganden vid internationella gränsvärdesdiskussioner. Vidare visar resultaten från projektet var åtgärder är nödvändiga för att reducera befolkningens intag av mykotoxiner. Eftersom det finns ett stort behov av "markörer" för hygienisk kvalitet analyserades ergosterol i alla prover av spannmål i projektet. Ergosterol är en lipid som finns i mögelsvamparnas cellvägg, och den utgör ett bra generellt mått på tillväxten av mögelsvamp. I projektet undersöktes sambandet mellan toxinhalter och ergosterolhalter i spannmålsprover.

 

 

Insamling och analys av prover

Provinsamlingen skedde med hjälp av Jordbruksverkets Växtinspektionsenhet. Alla livsmedelsprov förutom spannmål samlades in från butiker i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och Malmö. Butikerna var såväl stormarknader som lågprisbutiker, vanliga butiker, hälsokostbutiker och etniska butiker. Insamling av spannmål, både inhemskt producerad och importerad, skedde vid kvarnarna.

 

Blodprover för analys av ochratoxin A samlades in vid blodcentralen på Visby lasarett. De analysmetoder som använts återfinns i faktarutan Kemiska analyser.

 

 

Intagsberäkningar och bedömning av hälsorisker

Intaget av mykotoxiner har beräknats med hjälp av haltdata från livsmedelsanalyserna och konsumtionsdata för  livsmedlen i fråga. Konsumtionsdata för livsmedel som kan innehålla mykotoxiner har hämtats från undersökningen "Hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor" (HULK) (1) och från en kompletterande enkätundersökning som utfördes inom projektet. I denna samlades kostdata in från 200 vuxna personer med syfte att få information om intaget av "udda" livsmedel, för vilka intaget inte går att beräkna utifrån HULK. Hur intagsberäkningarna i projektet utförts beskrivs närmare i faktarutan Principer för intagsberäkningar.

 

För att bedöma eventuella hälsorisker med intaget av de olika mykotoxinerna har intagen jämförts med internationellt fastställda värden för tolerabelt dagligt intag (TDI) för de olika toxinerna. Eftersom det toxikologiska underlaget för samtliga mykotoxiner är begränsat, är samtliga TDI provisoriska eller temporära (betecknas i artikeln tTDI). De internationella expertgrupper, vars utvärderingar använts i projektet är Nordiska Ministerrådets expertgrupp, Nordiska arbetsgruppen för toxikologi och riskbedömning (NNT) samt FAO:s och WHO:s gemensamma expertgrupp Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives (JECFA). Överlag är det vetenskapliga underlaget för mykotoxiner mycket bristfälligt i jämförelse med underlaget för till exempel livsmedelstillsatser eller bekämpningsmedel.

 

Halter, intag och risker
Aflatoxinerna B₁, B₂, G₁ och G₂  analyserades i sammanlagt 227 livsmedelsprover (bakmassa, bovete, jordnötter, jordnötssmör, majsprodukter, mandel, paranötter, pistaschmandlar, pumpakärnor, solrosfrön och vallmofrön). Resultaten visade generellt låga halter med undantag för vissa prover av nötter. I cirka 10 procent av de analyserade nötproverna överskreds det nya EG-gränsvärdet för aflatoxiner (2 µg/kg för aflatoxin B1 och 4 µg/kg för summan av samtliga toxiner; tabell 1). I vissa prover av paranötter och pistaschmandlar var halterna mycket höga (upp till 2500 µg/kg).

 

Tabell 1. Halter av aflatoxiner i livsmedel som analyserats i projektet

  

Livsmedel	Antal prov	Aflatoxin	Antal prov i intervallet (µg/kg)
			ep	0,005  a-2	2<	0,01 a-4	4<
Bakmassa och mandel	28	B1 Summa	17 17	11 -	0 -	11	- 0
Bovete och majs	66	B1 Summa	51 50	15 -	0 -	- 16	- 0
Oljefröerb	21	B1 Summa	19 19	2 -	0 -	- 2	- 0
Jordnötsprodukter	74	B1 Summa	52 52	18 -	4 -	- 19	- 3
Paranötter	17	B1 Summa	10 10	3 -	4 -	- 3	- 4
Pistaschmandel	21	B1 Summa	14 14	5 -	2	- 5	- 2

ep = ej påvisbar
a) Detektionsgräns
b) Pumpakärnor, solrosfrön och vallmofrön
c) Avser summan av aflatoxinerna B₁, B₂, G₁ och G₂

Intagsberäkningar visade att intaget av aflatoxiner hos medelkonsumenter är 0,8 ng/kilo kroppsvikt och hos högkonsumenter 2,1 ng/kilo kroppsvikt, från de livsmedel som analyserats i projektet (figur 1). Intaget från livsmedel som ej analyserats i projektet bedömdes som förhållandevis litet.

 

 

Figur 1. Olika livsmedels bidrag till intaget av aflatoxiner i förhållande till det tolerabla intaget som tillämpats i projektet (1 ng/kg kroppsvikt och dag). Intaget har beräknats för normal- respektive högkonsumenter (95-percentilen). Konsumtionsdata från projektets enkätundersökning. 1 ng = ett nanogram = 0,000 000 001 gram

 

I projektet har ett tolerabelt intag av aflatoxiner på 1 ng per kilo kroppsvikt och dag använts. Det motsvarar en livstids cancerrisk i storleksordningen 1 fall per 100 000 individer. Intaget hos medelkonsumenter ligger alltså mycket nära det intag vi anser vara tolerabelt, medan högkonsumenter har ett intag som är cirka dubbelt så stort som det hälsomässigt tolerabla. Det huvudsakliga intaget av aflatoxiner kommer från livsmedel som konsumeras relativt sällan och då i små mängder. Ändå blir det genomsnittliga dagliga intaget oacceptabelt högt, beroende på ett fåtal nötprover med mycket höga halter. Således är det viktigt att halterna av aflatoxiner i livsmedel, speciellt i nötter, minskar för att skyddet för konsumenterna ska vara tillfredsställande.

 

Ochratoxin A analyserades i 108 spannmålsprover och 50 baljväxtprover. Inget av proverna överskred det svenska gränsvärdet för ochratoxin A i spannmål och spannmålsprodukter som är 5 µg/kg (tabell 2). Halterna i importerad spannmål tenderade att vara högre än i inhemsk, men skillnaden var inte statistiskt signifikant.

 

Tabell 2. Halter av ochratoxin A i livsmedel som analyserats i projektet

Livsmedel	Antal prov	Antal prov i intervallet (µg/kg)
		ep	0,1a -5	>5
Havre	23	16	7	0
Vete	57	42	15	0
Råg	28	8	20	0
Bruna bönor	20	18	2	0
Gula ärtor	20	19	1	0
Kikärtor	10	9	1	0

ep = ej påvisbar
a) Detektionsgräns

 

Beräkningar av intaget från spannmål och baljväxter visade ett intag hos medelkonsumenter på 1,2 ng/kilo kroppsvikt för barn och på 0,7 ng/kilo kroppsvikt hos vuxna. (1 ng = 1 nanogram är 0,000 000 001 gram.) Motsvarande beräkningar för högkonsumenter resulterade i ett intag på 2,2 respektive 1,2 ng/kg kroppsvikt. Dessa intagsberäkningar kan jämföras med tTDI för ochratoxin A, som är 5 ng/kilo kroppsvikt. Intagsberäkningar för livsmedel som kan innehålla toxinet, men ej analyserats inom projektet (kaffe, öl, vin, russin m fl), indikerade att även dessa måste vägas in då det totala intaget beräknas (tabell 3). Här är emellertid data över halter i livsmedel bristfälliga.

 

 

Tabell 3. Uppskattning av intaget av ochratoxin A. För de livsmedel som inte analyserats inom projektet anges referens för analysdata. Samtliga konsumtionsdata från HULK.

Livsmedel	Toxinhalt	Intag av toxinet (ng/kg kroppsvikta)
	µg/kg	Vuxna		Barn
		Medel	Hög	Medel	Hög
Spannmål:
vete råg havre	0,3 0,6 0,3	0,3 0,3 0,2	0,6 0,6 0,4	0,6 0,4 0,3	1,0 0,9 0,7
Baljväxter	0,1	0,08	0,2	0,05	0,1
Fläskb	0,1	0,04	0,1	0,06	0,1
Blodpuddingc	0,4	0,08	0,2	0,1	0,3
Kaffed	0,03	0,2	0,4	0,08	0,2
Kycklinge	0,03	0,008	0,01	0,01	0,02
Mjölkf	0,003	0,02	0,04	0,06	0,1
Risg	0,2	0,04	0,1	0,07	0,1
Russinh	2,8	0,4	1,3	0,5	1,3
Vini	0,2	0,2	0,4	-k	-
Ölj	0,07	0,3	1,0	-k	-

 

 

a. I beräkningarna har den genomsnittliga kroppsvikten hos vuxna (70 kg)  
    respektive barn i åldern 7-14 år (38 kg) använts.
b. Efter Olsen et al, 1993 (2) och referenser i deras arbete.
c. Haltdata i blod från Holmberg et al, 1990 (3). Blodpudding beräknas bestå av 
    1/3 blod.
d. Uppgifter om toxinhalter (per kg drickfärdigt kaffe) från van der Stegen et al, 
    1997 (4). Undersökningen avser kaffe i åtta europeiska länder. I beräkningen  
    antas en kopp kaffe motsvara 1,5 dl. OBS! Endast 11 % av barnen i HULK
    konsumerade kaffe. 
e. Uppgift om toxinhalter från Danmark (SCOOP 1997)(5).
f.  Haltdata från Beritholtz et al 1993 (6).
g. Uppgift om toxinhalter från Spanien (SCOOP 1997)(7).
h. Uppgift om toxinhalter fårn Strobritannien (8).
i.  Uppgift om toxinhalter från tysk undersökning av 144 viner från sammanlagt 
    19 länder (Majerus & Otteneder, 1996) (9). I beräkningen antas allt vin som 
    konsumeras vara rödvin
j.  Uppgift om toxinhalter från Tyskland (SCOOP 1997)(10).
k. Andelen konsumenter <10%

Analyser av ochratoxin A i blod från människa visade att halterna ligger på samma nivå eller något lägre än vid föregående undersökning som gjordes 1994. Intaget av ochratoxin A beräknades med hjälp av halterna i blod till 0,3 ng/kg kroppsvikt och dag för medelkonsumenter och 0,6 för högkonsumenter. Intaget av de enskilda livsmedlen visade endast en svag korrelation till halten ochratoxin A i blod, vilket dels kan förklaras av att toxinet förekommer i åtskilliga livsmedel, dels att spridningen i materialet, i såväl blodhalter av toxinet som kostvanor, var begränsad. Resultaten från denna del av projektet kommer att redovisas i en separat rapport.

 

Sammanfattningsvis tyder resultaten på en viss marginal mellan det beräknade intaget och tTDI för ochratoxin A (5 ng/kg kroppsvikt). Intaget från andra livsmedel än spannmål och baljväxter bör emellertid undersökas närmare.

 

Patulin analyserades i sammanlagt 100 prover av fruktjuicer och blåbärssoppa. Toxinet återfanns endast i några prover av äppeljuice, och halterna var i samtliga fall under gränsvärdet på 50 µg/kg (tabell 4).

 

 

Tabell 4. Resultat av patulinalayser i olika livsmedel

Livsmedel	Antal analyser	Antal prov i intervallet (µg/kg)
		ep	2a-50	>50
Blåbärssoppa	42	42	0	0
Persiko-/päronjuice	19	19	0	0
Äppeljuice	39	34	5	0

ep=ej påvisbar
a) Detektionsgräns för toxinet

 

Intagsberäkningar visade på ett intag hos medelkonsumenter på 8 ng/kilo kroppsvikt för barn och på 4 ng/kilo kroppsvikt hos vuxna. Motsvarande beräkningar för högkonsumenter resulterade i ett intag på 24 respektive 11 ng/kg kroppsvikt. Intaget av patulin från livsmedel som kan innehålla toxinet, men ej analyserades inom projektet, bedöms som relativt litet.

 

Intaget av patulin speglar intaget av äppeljuice, som relativt sett är högre hos barn än hos vuxna. Därför kommer även intaget av patulin att vara högre hos barn än hos vuxna. Intaget är emellertid betydligt mindre än tTDI (400 ng/kg kroppsvikt och dag) för samtliga konsumenter enligt intagsberäkningarna.

 

Fem trichothecener ( T-2 toxin, HT-2, nivalenol, deoxynivalenol och acetyl-deoxynivalenol) analyserades i 110 spannmålsprover. Deoxynivalenol och nivalenol återfanns i majoriteten av proverna, men halterna var i regel låga. I sju prover uppmättes emellertid halter av deoxynivalenol över 100 µg/kg (tabell 5). Liksom för ochratoxin A återfanns högre halter i importerad spannmål än i inhemsk, men skillnaden var inte statistiskt signifikant.

 

 

Tabell 5. Resultat från alalys av trichotecener i spannmål. (Av de 110 prover som analyserades var 59 vete, 28 råg och 23 havre).

Toxin	Antal prov i intervallet (µg/kg)
	ep	<100	100-1000	>1000
T-2	110	0	0	0
HT-2	110	0	0	0
DON	22	80	7	1
Ac-DON	104	6	0	0
NIV	49	61	0	0

 

ep=ej påvisbar.

 

Beräkningar av det totala intaget av trichothecener (omräknat till T-2-ekvivalenter, se faktaruta) visade ett intag hos medelkonsumenter på 72 ng/kilo kroppsvikt för barn och 39 ng/kilo kroppsvikt hos vuxna. Motsvarande beräkningar för högkonsumenter resulterade i ett intag på 130 respektive 69 ng/kg kroppsvikt. Utöver detta kan öl bidra till intaget. Här saknas dock svenska haltdata. Intaget ligger således under tTDI för T-2 toxin som fastställts till 200 ng/kg kroppsvikt, men marginalen är tämligen liten, speciellt hos barn med hög konsumtion av spannmål (tabell 6). I dag saknas gränsvärden för trichothecener. Resultaten från projektet indikerar dock att en åtgärdsgräns för trichothecener i spannmål behöver diskuteras.

 

 

Tabell 6. Intaget av T-2-ekvivalenter hos vuxna och barn baserat på konsumtionsdata från HULK. Berkäkningarna avser intaget av toxiner från de enskilda spannmålen hos medel- och högkonsumenter (95-percentilen) av respektive spannmål. Totalintaget avser intaget av toxiner från samtliga spannmålsslag.a

Intag av T-2-ekvivalenter b(ng/kg kroppsvikt och dag)c
	Vuxna		Barn
Spannmåls- slag	Medel- konsumtion	Hög- konsumtion	Medel- konsumtion	Hög- konsumtion
Vete	29	50	51	82
Råg	7,0	15	9,7	21
Havre	6,9	15	10	24
Totalt	39	69	72	130

 

a.  Eftersom totalintaget är individuellt beräknat för samtliga 
     spannmålskonsumenter blir det inte lika med summan av intaget vid medel- 
     respektive högkonsumtion av alla ingående spannmålsslag.
b.  Kroppsvikten som använts är individernas egna vikter. I beräkningarna 
     används medelhalter av toxinerna.
c.  T-2-eq beräknas som summan av T-2 + HT-2 + 0,2 (nivalenol + 
     deoxynivalenol + acetyl-deoxynivalenol).

 

 

Ergosterol

För att utvärdera ergosterols användbarhet som indikator för hygienisk kvalitet analyserades substansen i samtliga spannmålsprover. Halterna korrelerades därefter till toxinhalterna (ochratoxin A och trichothecener) i proverna. Ingen korrelation sågs mellan halterna av ergosterol och ochratoxin A. Däremot sågs en signifikant positiv korrelation mellan ergosterol och nivalenol/deoxynivalenol i havre- och veteprover. Om resultaten av funna halter av deoxynivalenol och nivalenol delas upp enligt en stegvis ökning av ergosterolhalten ser man att halten trichothecener följer ergosterolhalten ganska väl. Vid den vanligaste nivån av ergosterol, från 5 till mindre än 10 mg/kg, var det endast i ett prov som trichotecenhalten var hög (470 µg deoxynivalenol/kg). Övriga höga halter trichothecener återfanns i gruppen med ergosterolhalter över 10 µg/kg.

 

Resultaten av undersökningen stämmer väl överens med tidigare undersökningar, dvs att det finns en positiv korrelation mellan halten fusariumtoxiner och ergosterol i spannmål. Halterna av ochratoxin A i denna undersökning var låga, mindre än 4 µg/kg, vilket gör det svårt att utvärdera förhållandet mellan ergosterol och ochratoxin A. En åtgärdsgräns för ergosterol i spannmål, med utgångspunkt från trichotecenhalter, bör ligga på omkring 10 mg/kg.

 

 

Slutsatser

Livsmedel på den svenska marknaden innehåller generellt tillräckligt låga halter av mykotoxiner för att intaget hos konsumenterna ska vara hälsomässigt acceptabelt. Ett undantag är förekomsten av aflatoxiner i nötter av olika slag, främst paranötter och pistaschmandel. Dessa kan innehålla höga halter av aflatoxin, i enstaka fall mångfaldigt högre än gränsvärdet. Bidraget från dessa produkter leder till oacceptabelt högt intag av aflatoxin.

 

Resultaten från projektets analyser av ochratoxin A och trichothecener i spannmål visar att halterna av dessa toxiner är hälsomässigt acceptabla. Flertalet av proverna kommer dock sannolikt från perioder med goda skördeförhållanden, varför resultaten från projektet skulle kunna innebära att intaget har underskattats. Beträffande ochratoxin A saknas i dag svenska analysdata för ett flertal livsmedel. Därför finns en viss osäkerhet i intagsberäkningarna. Patulin återfanns endast i ett fåtal prover av äppeljuice. I samtliga fall var halterna under gränsvärdet.

 

Även om de halter av mykotoxiner som uppmätts i projektet oftast är låga är förekomsten av mykotoxiner alltid oönskad. Vi sammanfattar här några av de förslag som projektgruppen utarbetat för att ytterligare sänka halterna av mykotoxiner i livsmedel och därmed minimera hälsoriskerna:

 

Åtgärdsförslag

Information till branschorganisationer angående behovet av:

• ökad egenkontroll av aflatoxiner i nötter och mandel i produktionen och i handeln
• ökad egenkontroll av mykotoxiner i inhemsk och importerad spannmål
• förebyggande åtgärder mot fusariumangrepp och toxinbildning i spannmål.

Nationellt:

• förbättra informationen till konsumenterna
• utreda behovet av en åtgärdsgräns för trichothecener
• diskutera en åtgärdsgräns för ergosterol.

Internationellt:

• initiera att EG-kommissionen samlar information från medlemsstaterna beträffande aflatoxin i paranötter samt föreslår åtgärder i form av exempelvis övervakning, inspektioner i producentländer och importrestriktioner
• belysa behovet av förebyggande åtgärder mot mögelangrepp och aflatoxinbildning i paranötter och pistaschmandel
  

Så påverkas vi av mykotoxiner
Toxin	Effekter* viktigaste	Gränsvärden Sverige	Gränsvärden EU	Överskridanden i projektet
Aflatoxiner	Cancer (lever)	Ja	Ja	Ja
Ochratoxin A	Cancer (njure) Njurskador	ja	Diskuteras	Nej
Trichothecener	Immuno- suppression Mag-tarmpåverkan	Nej	Diskuteras	Nej
Patulin	Mag-tarmpåverkan	Ja	Nej	Nej
*Effekterna har iakttagits då människor exponerats för mycket höga doser eller i djurförsök.

 

 

Sammanfattning

Livsmedelsverkets projekt "Mykotoxiner i livsmedel - Halter, intag och risker" genomfördes under 1997 och 1998. Det huvudsakliga syftet har varit att kartlägga intaget av mykotoxiner (mögelgifter) hos befolkningen i Sverige samt att bedöma eventuella hälsorisker med detta intag. I projektet ingick också att identifiera kunskapsluckor och ge förslag till åtgärder om resultaten från projektet visade att så behövdes.

 

Cirka 600 mykotoxinanalyser har utförts på livsmedels- och spannmålsprover. De toxiner som undersökts är aflatoxiner, ochratoxin A, patulin samt trichothecener. Spannmålsproven i projektet har även använts för att undersöka eventuella samband mellan halten av ergosterol och förekomst av mykotoxiner. Vidare har projektet innefattat en studie där sambanden mellan kostvanor och halterna av ochratoxin A i blod hos människa undersökts. Blodresultaten visar att halterna av mykotoxinet  ochratoxin generellt är lågt i svenska livsmedel. Aflatoxiner i nötter däremot, kan innehålla höga halter, cirka cirka 10 procent av de analyserade proverna överskred det nya EG-gränsvärdet för aflatoxiner (2 µg/kg för aflatoxin B₁ och 4 µg/kg för summan av samtliga toxiner). Intagsberäkningar visade att intaget av aflatoxiner hos medelkonsumenter är 0,8 ng/kilo kroppsvikt och hos högkonsumenter 2,1 ng/kilo kroppsvikt, vilket innebär att intaget för medelkonsumenterna ligger nära det tolerabla intag på 1 ng per kilo kroppsvikt och dag som tillämpats i projektet. Hos högkonsumenter överskrids detta intag. Således är det viktigt att halterna av aflatoxiner i livsmedel, speciellt i nötter, minskar för att skyddet för konsumenterna ska vara tillfredsställande.

 

Intaget av ochratoxin A, patulin och trichothecener var lägre än de tolerabla dagliga intag (tTDI) som fastställts för respektive toxiner. Även resultaten från undersökningen av ochratoxin A i blod från människa tyder på att intaget ligger under tTDI. En uppskattning av intaget av ochratoxin A från livsmedel som inte analyserats inom projektet (till exempel kaffe, vin, öl och russin) visar att även dessa måste vägas in då det totala intaget beräknas. Här saknas emellertid svenska haltdata. Generellt tenderade halterna av såväl ochratoxin A som trichothecener i importerad spannmål att vara högre än i inhemsk, men skillnaderna var inte statistiskt signifikanta. Eftersom gränsvärden för trichothecener saknas, föreslår projektgruppen att behovet av en åtgärdsgräns för dessa toxiner i spannmål tas upp till diskussion. Beträffande ergosterol sågs en positiv korrelation mellan halten ergosterol och halten av trichothecener i spannmålsprover, vilket tyder på att substansen är användbar som indikator på toxinförekomst. Artikeln avslutas med några av de förslag till åtgärder som, enligt projektgruppen, skulle kunna förbättra livsmedelssäkerheten med avseende på mykotoxiner.

 

Slutrapporten från projektet "Mykotoxiner i livsmedel - Halter, intag och risker" är publicerad i Livsmedelsverkets rapportserie (nr 22/98).

 

T-2-ekvivalenter

Enligt vad vi idag vet verkar de trichothecener som undersökts i projektet (s k typ A- och typ B-trichothecener) enligt samma mekanismer, varför det ur toxikologisk synvinkel är rimligt att anta att man har en additiv effekt vid samtidig exponering för flera av toxinerna. För att kunna bedöma eventuella hälsorisker med den samlade exponeringen för trichothecener har vi i projektet valt att räkna om intaget till T-2-ekvivalenter (T-2-eq), genom att ta hänsyn till substansernas toxiska potential som vi antar är omvänt proportionell mot substansernas tTDI. Intaget av T-2-eq har sedan jämförts med tTDI för T-2. Intaget av 'T-2-ekvivalenter' beräknas med följande formel:

Intaget av T-2-eq = Intaget av [T-2 + HT-2 + 0,2 (NIV + DON + Ac-DON)]

 

 

Principer för intagsberäkningar

Intaget av toxinerna har beräknats per kg kroppsvikt och dag. Uppgifterna om konsumtion av enskilda livsmedel är hämtade dels från HULK, som omfattar data från cirka 2 000 individer, dels från en separat enkätundersökning, som omfattar data från 200 individer. I den här presentationen ligger data från HULK till grund för redovisning av resultat vad gäller intaget av ochratoxin A, patulin och trichothecener, medan enkätdata använts för att beräkna intaget av aflatoxin. I beräkningarna har individuella kroppsvikter använts.

 

De intagsberäkningar som baseras på uppgifter från HULK är uppdelade på två grupper, vuxna och barn i åldern 7 - 14 år. Båda åldersgrupperna omfattar både män och kvinnor.

 

Intagsberäkningar baserade på enkätundersökningen omfattar endast vuxna män och kvinnor.

 

Samtliga intagsberäkningar har gjorts för medel- och högkonsumenter. Högkonsumenter är här de 5 procent som har den högsta konsumtionen (95 percentilen).

 

Då medel- respektive högkonsumenternas intag av ett toxin beräknats för ett visst livsmedel ingår endast de individer som konsumerar livsmedlet i fråga i beräkningen. Då det totala intaget av ett toxin beräknats, genom att man adderat bidraget från flera olika livsmedel, ingår de individer som konsumerar ett eller flera av livsmedlen i beräkningen.

 

Alla intagsberäkningar grundar sig på medelhalten av toxinet i livsmedlet i fråga.

 

 

Kemiska analyser

Följande analysmetoder användes i projektet:

Aflatoxiner. Analyserna utfördes med AOAC:s minikolonnmetod modifierad till HPLC (högtrycksvätskekromatografi). Metoden är validerad för analys av nötter, majs, torkad frukt och spannmål. Referens: NMKL: Påvisning av aflatoxiner på minikolonn. Metod 101 (Metoden modifierad för bestämning på HPLC ).

 

Ochratoxin A. Livsmedelsanalyserna utfördes med en metod som är internationellt avprövad för analys av ochratoxin A i spannmål. Referens: NMKL: Metod för analys av ochratoxin A i spannmål. Metod 143. Analys av ochratoxin A i blod utfördes av Karl Hult och Karin Axberg, Institutionen för Bioteknologi, KTH, Stockholm, med en HPLC-metod. Referens: Breitholtz A, Olsen M, Dahlbäck Å och Hult K 1991: Plasma ochratoxin A levels in three Swedish populations surveyed using an ion-pair HPLC technique. Food Addit Contamin 8, 183-192.

 

Patulin. Analyserna utfördes med en metod som är avprövad för analys av patulin i juicer, safter och liknande produkter. Referens: Möller T, Josefsson E 1980: Rapid high pressure liquid chromatography of patulin in apple juices. JAOAC 5, 63.

 

Trichothecener. Analyserna utfördes med en metod som är utprovad för analys av 13 olika trichothecener i spannmålsproduklter. Referens: Möller, T. & Gustavsson, H. 1992: Determination of type A and B trichothecenes in cereals by gas chromatography with electron capture detection. JAOAC International 6, 75.

 

Ergosterol. Analyserna utfördes med en svensk vätskekromatografisk metod för analys av ergosterol i spannmål. Referens: Livsmedelsverkets metod SLV K2-m205: Vätskekromatografisk bestämning av ergosterol i spannmål.

 

 

Referenser

1. HULK (1994): Befolkningens kostvanor och näringsintag i Sverige 1989. Statens Livsmedelsverk.

2. Olsen, M., Möller, T. & Åkerstrand, K. 1993: Ochratoxin A: occurrence and intake by Swedish population. Proceedings of the UK workshop on mycotoxins, 21-22 April 1993.

3. Holmberg, T., Hagelberg, S., Lundeheim, N., Thafvelin, B. & Hult, K (1990). Ochratoxin A in swine blood used for evaluation of cereal handling procedures. J. Vet. Med. B., 37:97-105.

4. Van der Stegen, G., Jörissen U., Pittet, A., Saccon, M., Steiner, W., Vincenzi, M., Winkler, M., Zapp, J. & Schlatter, Chr. 1997: Screening of European coffee final products for occurrence of ochratoxin A (OTA). Food Addit. Contam. 14, 211-216.

5. European Commission, SCOOP-task 3.2.2. 1997: Assessment of dietary intake of Ochratoxin A by the population in EU member states, Report EUR 17523 EN (revised version).

6. Breitholtz-Emanuelsson A., Olsen M., Oskarsson A., Palminger I. & Hult, K. 1993: Ochratoxin A in cow's milk and in human milk with corresponding human blood samples. Mycotoxins 76, 842-846.

7. MAFF. 1992: La Alimentación en Espana. Referens i SCOOP, 1997, se referens 5.

8. MAFF. 1997: Survey of aflatoxin and ochratoxin in cereals and retail products, Food Surveillance sheet 130, 1-8.

9. Majerus, P. & Otteneder, H. 1996: Nachweis and Vorkommen von ochratoxin A in wein und traubensaft. Deutsche Lebensmittel-Rundschau 92, 388-390.

10. Nationale Verzehrsstudie 1985-1989, Anders, H.J., Rosenbauer, J., & Matiaske, B. Repräsentative Verzehrsstudie in der Bundesrepublik Deutschland einschl. West-Berlin. Schriftreihe der AGEV,Bd. 8, Umschau Verlag FrankfurtText