Koppar - fördjupning - Livsmedelsverket

Koppar - fördjupning

Koppar finns i alla livsmedel med de högsta halterna i lever, nötter, frön och kakao (omkring 10 mg/kg). Kött, fisk, grönsaker och spannmålsprodukter har lägre halter (0,5-2 mg/kg). Dagligt intag av koppar från födan ligger vanligen mellan 1-2 mg/dag hos vuxna och 0,6-0,8 mg/dag hos små barn. Mer än 90% av hushållens vattenledningsnät i Sverige består av kopparrör. Kopparhalten i dricksvatten varierar beroende på vattnets sammansättning och på uppehållstiden i ledningarna. Hur stort intaget av koppar via dricksvatten är varierar därför mycket, men kan uppgå till några mg per dag. I en svensk studie från 2003 på 430 barn studerades totalt 4703 prover på kranvatten från barnens hem [Ref. 1]. En medianhalt i dricksvattnet på 0.61 mg/l uppmättes i studien, och den 10:e och 90:e percentilen för kopparhalten var 0.04 respektive 1.57 mg/l.

 

Koppars funktion och effekter

Koppar ingår i oxidationsenzymer i samt deltar i omsättningen av järn och är därför livsnödvändigt för oss. Behovet av koppar är ca 0.9-1.3 mg per dag för vuxna [Ref. 2]. Brist på koppar ger upphov till anemi och störd benbildning hos barn samt störd hjärtfunktion hos vuxna. Ett för högt intag av koppar har en akut irriterande effekt på mag-tarmkanalen, och har tidigare använts för att framkalla kräkning vid förgiftningar. För höga kopparintag kan på sikt även ha en leverskadande effekt. Normalt reglerar kroppen hur mycket koppar som tas upp i kroppen och hur mycket som utsöndras. Denna reglering av koppar sker i levern. Foster ansamlar stora mängder koppar i levern under den sista tiden före födelsen. Denna depå används under den tidiga nyföddhetsperioden, då intaget av koppar via bröstmjölk är lågt. Det misstänks att nyfödda är speciellt känsliga för högt kopparintag då kroppens normala metabolism av koppar ännu inte utvecklats. Vid vissa ärftliga sjukdomstillstånd fungerar inte den normala kopparmetabolismen. Menkes syndrom leder till kopparbrist, medan Wilsons sjukdom leder till en ansamling av koppar i framförallt lever och hjärna.

 

Riskbedömning

Negativa hälsoeffekter av koppar är relaterade både till underskott och till överskott. Ett acceptabelt, eller idealt, intervall för kopparintag finns således.

 

För vuxna är den undre gränsen för acceptabelt kopparintag ca 20 µg koppar per kg kroppsvikt och dag [Ref. 3]. Detta är jämföra med de rekommenderade nivåerna på 0.9-1.3 mg per dag för vuxna [Ref. 2]. För barn är den undre gränsen ca 50 µg per kg kroppsvikt och dag [Ref. 3].

 

I en svensk studie från 2003 undersöktes dricksvattnets kopparhalt i hemmen hos 430 barn, 9 till 21 månader gamla [Ref. 1]. Förekomst av kräkningar och diarrér studerades hos barnen under 12 veckor, men inga samband mellan detta och kopparhalten i drickvattnet kunde konstateras. Medianhalten av koppar i dricksvattnet var 0.61 mg/l, och i 10 % av proven var halten över 1.57 mg/l.

 

Under de senaste 30 åren har ett litet antal fall av allvarlig leversjukdom hos barn rapporterats från olika delar av världen. Sjukdomen kallas Idiopathic (utan känd orsak) Copper Toxicosis (ICT), och kännetecknas bl.a. av abnormt höga kopparhalter i levern. Orsaken till sjukdomen är sannolikt en kombination av ärftlighet och högt intag av koppar tidigt i livet. Studier, bl.a. från Tyskland, på barn på upp till 12 månader gamla, har visat på att det inte skett någon leverpåverkan vid kopparhalter på upp till 2 mg/L [Ref. 4].

 

Hos vuxna har studier från Chile visat att symptom på illamående börjat uppträda vid 4 mg/l hos kvinnor och vid 6 mg/l hos män. Inga symptom erhölls vid 2 mg/l [Ref. 5].

 

Vid etablerande av en övre gräns för tolerabelt intag har koppars leverskadande potential beaktats eftersom detta anses vara en bättre indikator på kronisk (långsiktig) exponering, medan mag-tarmeffekter mer reflekterar akut påverkan. I USA har Institute of Medicine (IOM) satt ett övre tolerabelt intag av koppar på 10 mg per dag för vuxna, baserat på levereffekter [Ref. 2]. Den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har satt ett värde på 5 mg per dag baserat på samma studie [Ref. 6]. Skillnaden är här att EFSA använder sig av en osäkerhetsfaktor på 2 (d.v.s. 10/2 = 5) för att ta hänsyn till potentiell variation i populationen. EFSA har även tagit fram övre tolerabla intagsnivåer för barn, baserade på relativa kroppsvikter (standardkroppsvikter används här). Dessa värden är 1 mg/dag för 1-3 åringar; 2 mg/dag för 4-6 åringar; 3 mg/dag för 7-10 åringar; och 4 mg/dag för 11-17 åringar.

 

Risken för hälsoeffekter till följd av förhöjda kopparhalter i dricksvatten bedöms vara låg. Spädbarn som ges bröstmjölksersättning kan vara känsliga. Kopparhalterna i dricksvatten kan normalt minskas betydligt om vattnet spolas någon minut eller till jämn låg temperatur.

 

Gränsvärden

EU har tagit fram gemensamma gränsvärden för koppar i dricksvatten (SLVFS 2001:30, se länk till höger). Gränsvärdet är 2,0 mg koppar/liter, och är satt för att skydda mot akuta mag-tarmbesvär av övergående karaktär. WHO’s guideline ligger också på 2.0 mg/l [Ref. 7]. Enligt svenska föreskrifter är vattnet tjänligt med anmärkning vid kopparhalter över 0,20 mg/l. Kopparhalter över 1,0 mg/l kan missfärga sanitetsgods och hår blågrönt.


Läs mer under länkarna till höger på sidan.
 


Referenser

[1]. Pettersson, R., Rasmussen, F., Oskarsson, A. (2003). Copper in drinking water: not a strong risk factor for diarrhoea among young children. A population-based study from Sweden. Acta paediatr. 92:473-80.


[2]. IOM (2001). Dietary reference intakes for vitamin A, vitamin K, arsenic, boron, chromium, copper, iodine, iron, manganese, molybdenum, nickel, silicon, vanadium and zinc. A report of the Panel on Micronutrients, Subcommittees on Upper Reference Levels of Nutrients and of Interpretation and Use of Dietary Reference Intakes, and the Standing Committee on the Scientific Evaluation of Dietary Reference Intakes. Food and Nutrition Board, Institute of Medicine. Washington, DC, National Academy Press.


[3]. IPCS (1998). Copper. Geneva, World Health Organization, International Programme on Chemical Safety (Environmental Health Criteria 200).


[4]. Miljöhälsorapport (2005). Socialstyrelsen; Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet; Miljömedicin, Stockholms läns landsting. ISBN 91-7201-931-X.


[5]. Araya, M., Olivares, M., Pizarro, F., Llanos, A., Figueroa, G., Uauy, R. (2004). Community-Based Randomized Double-Blind Study of Gastrointestinal Effects and Copper Exposure in Drinking Water. Environ Health Perspect 10:1068-1073.


[6]. EFSA (2006). Tolerable Upper Intake Levels for Vitamins and Minerals by the Scientific Panel on Dietetic products, nutrition and allergies (NDA) and Scientific Committee on Food (SCF). European Food Safety Authority. ISBN: 92-9199-014-0.


 [7]. WHO (2003). Copper in drinking-water. Background document for preparation of WHO Guidelines for drinking-water quality. Geneva, World Health Organization (WHO/SDE/WSH/03.04/88).

Uppdaterad: 2014-03-21