De flesta livsmedel vi köper i dag är färdigförpackade. Det gör det lättare att hantera, transportera och skydda livsmedlen mot stötar och tryck, ljus, fukt, syre, mikroorganismer och föroreningar. Förpackningarna ska också bidra till att bevara livsmedlets näringsvärde, smak och lukt. Oftast används plast eller papper när man förpackar mat, men också glas och metall förekommer.
Hur mycket överförs till livsmedlet?
Det är viktigt att ämnen från förpackningsmaterial för livsmedel inte förs över till livsmedel och förorenar dem. I vilken grad ämnen förs över från förpackningen till livsmedlet påverkas av livsmedlets egenskaper – till exempel kan hög fetthalt, surhetsgrad, konsistens, hög temperatur och lång förvaringstid göra att överföringen av vissa ämnen från förpackningen ökar.
Gränsvärden
I kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 finns många olika begränsningar för ämnen i förpackningsmaterial, till exempel en så kallad specifik migrationsgräns för ett ämne i livsmedel, samt ett gränsvärde för högsta tillåtna mängd "rest av ämnet" i materialet.
Är förpackningsmaterialen farliga?
Generellt sett är riskerna med ämnen från förpackningsmaterial mycket små.
Material som diskuterats mycket eller där gränsvärden överskridits rör till exempel plastfilm, svarta köksredskap av plast, konservburkar, nappflaskor av plast, returpapper, aluminiumkärl, teflonkärl och tryckfärger på förpackningar. Främst är det långsiktiga effekter som cancer som diskuteras.
Känsliga grupper
Barn kan vara känsligare än vuxna för ämnen från förpackningsmaterial. Det beror på att barn har lägre kroppsvikt, vilket gör att dosen per kilo kroppsvikt blir högre.
Rekommendationer
Rent allmänt kan man säga att vandringen av kemiska ämnen från förpackningsmaterialet till livsmedlet ökar vid
- hög temperatur (gäller plaster)
- hög fetthalt i livsmedlet
- konsistens på livsmedlet
- låg surhetsgrad (gäller metaller)
- lång förvaringstid