Bekämpningsmedel - fördjupning

Definition

Bekämpningsmedel (pesticider) används för att hindra att djur, växter eller mikroorganismer (till exempel svampar) orsakar skada och besvär för människors hälsa eller egendom. Inom EU delas bekämpningsmedel upp i växtskyddsmedel och biocider. Växtskyddsmedel används i huvudsak för att skydda växter och växtprodukter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk. Exempel på biocider är desinfektionsmedel, konserveringsmedel, träskyddsmedel, medel mot skadedjur och båtbottenfärger. I detta dokument används bekämpningsmedel synonymt med växtskyddsmedel.

Var finns bekämpningsmedel?

Inom jordbruk och trädgårdsodling används många olika kemiska och biologiska ämnen (substanser) för att bekämpa eller kontrollera till exempel ogräs, insekter och svampar (herbicider, insekticider, fungicider). Rester av bekämpningsmedel kan förekomma i alla livsmedel som under odling, lagring eller transport behandlats med bekämpningsmedel.

Behandling av grödor som används som djurfoder kan även innebära att rester av bekämpningsmedel förekommer i animalieprodukter (till exempel kött, mjölk och ägg). En del bekämpningsmedel används tidigt under odlingen eller bryts ner så snabbt att man bara i undantagsfall kan hitta rester av dem i grödan efter skörd. Andra substanser används nära eller efter skörd och rester kan därför finnas kvar i livsmedlen när de konsumeras (äts). Rester av bekämpningsmedel kan även påträffas i yt- och grundvatten.

Godkännande av bekämpningsmedel

Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet för godkännandet av bekämpningsmedel i Sverige. Detta sker efter samråd med bland annat Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets roll är att ansvara för konsumentsäkerheten. I samband med det svenska godkännandet gör därför Livsmedelsverket en riskvärdering och bedömer gränsvärden för de livsmedel som ingår i ansökan.

I Sverige är ca 300 kemiska preparat godkända som växtskyddsmedel på livsmedelsgrödor; i dessa ingår drygt 100 olika ämnen (februari 2009).

Riskvärdering/Hur farligt är det?

Risk är en kombination av fara och exponering (i vilken utsträckning vi utsätts för faran). Bekämpningsmedel framställs så att de får någon form av skadliga egenskaper mot de organismer man vill bekämpa. I många fall medför detta att bekämpningsmedlen även kan vara skadliga för människor.
 

Toxicitet/Giftighet

Bekämpningsmedlens toxicitet (förmåga att framkalla skadliga effekter) för människa varierar från ämne till ämne. För varje ämne beräknas ett acceptabelt dagligt intag (ADI-värde) och för akutgiftiga ämnen även en akut referensdos (ARfD) för människa. ADI är lika med den högsta mängd av ett ämne som en konsument kan inta dagligen under hela sin livstid utan hälsorisk. ARfD är lika med den högsta mängd av ett ämne som en konsument kan inta under en begränsad tidsperiod (normalt en måltid eller upp till ett dygn) utan hälsorisk. ADI och ARfD anges i mg/kg kroppsvikt och bygger vanligen på underlag från djurstudier och baseras på den högsta dos som inte ger skadliga effekter hos den känsligaste arten (NOAEL, No Adverse Effect Level). NOAEL divideras sedan med en säkerhetsfaktor (vanligen 100) för att ta hänsyn till skillnader i känslighet inom och mellan arter.

Vid riskvärderingen av bekämpningsmedel använder Livsmedelsverket i första hand ADI och ARfD som fastställts inom det gemensamma EU-arbetet. Uppgifter om gällande ADI och ARfD inom EU finns publlicerade i en databas på EUs hemsida ("EU pesticides database" se länk till höger).  

Resthalter

Rester av bekämpningsmedel i grödor bedöms med hjälp av studier från kontrollerade fältförsök (resthaltsstudier) som utförts enligt rekommenderad användning, GAP (God jordbrukssed, Good Agricultural Practice). GAP är den nationellt godkända säkra användningen av ett bekämpningsmedel som ger en effektiv och tillförlitlig kontroll av skadegörare under praktisk användning och som tar hänsyn till allmänhetens och yrkesutövares hälsa samt miljön. Inom EU finns gemensamma riktlinjer för hur resthaltsstudier ska utföras av företagen och hur resultaten av dessa ska bedömas av myndigheter i samband med godkännanden av bekämpningsmedel (referens 1).

Ett gränsvärde (Maximum Residue Level, MRL) är den maximala mängd av en substans (mg/kg) som tillåts i ett livsmedel. Gränsvärden baseras på en toxikologisk riskbedömning och resthaltsförsök utförda enligt GAP.

Hur mycket får vi i oss?

Med hjälp av ADI och ARfD samt konsumtionsdata (information om vad och hur mycket vi äter) kan man avgöra om de resthalter en viss användning ger upphov till, eller de resthalter som påträffas i den svenska kontrollen, innebär någon risk för olika konsumentgrupper (till exempel vuxna och barn). För beräkning av den kroniska (långsiktiga) och den akuta risken vid intag av rester av bekämpningsmedel har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) tagit fram en beräkningsmodell, PRIMO (Pesticide Risk ssessment Model), i vilken konsumtionsdata från olika medlemsländer inom EU ingår, bland annat från Tyskland, Storbritannien och Sverige (referens 2). Modellen bygger på de metoder som har publicerats av WHO (World Health Organisation) (referens 3 och 4).

Normalt sett innebär det inte någon hälsorisk att vid enstaka tillfällen äta ett livsmedel i vilket halten av ett ämne ligger över gränsvärdet. När gränsvärden fastställs, sätts de oftast lägre än vad som krävs av hälsoskäl. Exponering för resthalter över gränsvärdet innebär därför inte automatiskt en hälsorisk. Undantag är akutgiftiga ämnen där säkerhetsmarginalerna kan vara mindre. Tänkbara riskgrupper bland konsumenter för sådana ämnen är barn på grund av lägre kroppsvikt och personer med ett ovanligt högt intag av vegetabilier.

När det gäller rester av bekämpningsmedel i dricksvatten har Livsmedelsverket vid olika tillfällen gjort egna undersökningar. Dessa visar att dricksvattnet sällan innehåller rester av bekämpningsmedel. I de fall det har funnits bekämpningsmedel har halterna varit mycket låga. Om vattentäkten är en grävd brunn i jordbruksmark eller är omgiven av till exempel en gårdsplan som behandlats med ogräsmedel finns en viss risk att vattnet kan innehålla rester av bekämpningsmedel. Enligt Livsmedelsverkets undersökningar finns det ingenting som tyder på att konsumenter har exponerats för skadliga halter av bekämpningsmedel via kommunalt dricksvatten i Sverige.

Etablerade metoder finns ännu inte för att kunna bedöma den sammanlagda exponeringen för ett ämne (till exempel från hemmiljö och arbetsplats) eller den kumulativa effekten (från intag av ämnen med liknande verkan). Sådana metoder håller på att tas fram.

I Livsmedelsverkets rapport 13/2006 (se länk till höger "Rapporter om bekämpningsmedelsrester i frukt och grönsaker") konstateras att intaget av rester av bekämpningsmedel via maten sannolikt är mindre än några få procent av det acceptabla dagliga intaget. Rapporten baseras på underlag för 22 bekämpningsmedel i 37 livsmedel och resthaltsdata från den svenska kontrollen under åren 2001-2005.

Gränsvärden

I samband med svenskt godkännande av bekämpningsmedel jämför Livsmedelsverket resthalter för de livsmedel som ingår i ansökan med gällande gränsvärden. Livsmedelsverket deltar även i utvärderingen och fastställandet av gemensamma gränsvärden inom EU. Gränsvärden är avsedda att skydda konsumenter och möjliggöra internationell handel, samt för kontroll av att GAP har följts.

De EU-gemensamma gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester i livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung finns publicerade i en databas på EUs hemsida ("EU Pesticides database", se länk till höger).

Gränsvärden fastställs till bestämningsgränsen (LOQ, lägsta halt som analysmetoden kan bestämma) då den aktiva substansen (ämnet) inte används på grödan i fråga, då resthaltsunderlag saknas, eller om användningen baserat på GAP resulterar i resthalter under LOQ.

Gränsvärdet för rester av bekämpningsmedel i dricksvatten är från den 25 december 2003 gemensamma inom EU och är 0,1 mikrogram per liter (0,0000001 g/l) för ett enskilt ämne och maximalt 0,5 mikrogram per liter (0,0000005 g/l) om fler förekommer i samma prov.

Kontroll av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier

Det finns flera mål med den kontroll av bekämpningsmedelsrester som bland annat Livsmedelsverket utför. Dels att möjliggöra en realistisk bedömning av konsumenternas exponering för bekämpningsmedelsrester, dels att säkerställa att användningen inte ger resthalter som överskrider gränsvärden och som en bevakning av olaglig användning. Figur 1 visar hur många stickprov som analyserats under 1990 till 2007.

Figur 1. Antal analyserade stickprov i Livsmedelsverkets bekämpningsmedelskontroll, 1990-2007

Under år 2007 analyserades i Livsmedelsverkets stickprovskontroll 1525 prov av färska, frysta eller bearbetade frukter, grönsaker, spannmål och spannmålsprodukter på rester av 300 olika bekämpningsmedel.

År 2007 förekom halter över gränsvärdena i 5,5 procent av totalt 1119 prov av färska eller frysta frukter och grönsaker. I prov från EU-länderna, frånsett Sverige, var överskridandet 2,1 procent, i svenskodlade grödor 0,5 procent och i prov från länder utanför EU 9,5 procent, se tabell 1. Om överskridanden sker har troligen odlaren använt mer än rekommenderat av bekämpningsmedlet eller utfört bekämpningen vid fel tidpunkt. För mer information se även de rapporter som publiceras på Livsmedelsverkets webbplats (se länk under "Fördjupad information" till höger).

Tabell 1. Resthalter av bekämpningsmedel som hittades i Livsmedelsverkets kontroll av frukt och grönt under 2007 (% av antal analyserade prov). MRL = Maximum Residue Limit, gränsvärdet.

* frånsett Sverige

EU

Inom EU har ett arbete pågått där samtliga substanser som var godkända 1993 utvärderats på nytt av medlemsländerna enligt gemensamma riktlinjer. I Sverige är Kemikalieinspektionen samordnande myndighet för dessa utvärderingar och Livsmedelsverket ansvarar för utvärderingen av kemiska analysmetoder samt resthalter i livsmedel.

I EUs utvärderingsprogram ingick över 1000 ämnen (samtliga används inte på livsmedelsgrödor). Arbetet medförde att många av dessa ämnen (67%) kom att försvinna från EUs marknad på grund av att dokumentation inte skickades in, var ofullständig eller att företag valde att dra tillbaka användningen (utan föregående utvärdering). Ungefär 70 ämnen har tagits bort från marknaden då inte någon säker användning med avseende på human hälsa och miljö kunde påvisas. Resterande ämnen, ca 250 stycken, är idag godkända för användning inom EU. Till dessa tillkommer sedan nya ämnen och ämnen som inte fanns på marknaden 1993. Dessa har redan från början utvärderats med hjälp av EUs gemensamma riktlinjer.

För mer information om det gemensamma arbetet inom EU, se länk till höger till "EUs hemsida för växtskydd".
 

Referenser

1. DG Health and Consumer Protection (Pesticide Residues). Guidelines for the generation of data concerning residues as provided in Annex II part A, section 6 and Annex III, part A, section 8 of Directive 91/414/EEC concerning the placing of plant protection products on the market.
2. European Food Safety Authority (EFSA), Pesticide Risk Assessment Peer Review Unit (PRAPeR). EFSA calculation model (PRIMO, Pesticide Risk assessment Model) for chronic and acute risk assessment - rev. 2. 
3. WHO. Guidelines for predicting dietary intake of pesticide residues (revised) WHO/FSF/FOS/97.7. 1997.
4. GEMS/Food, Food Safety Department, WHO. Acute Hazard Exposure Assessment for Chemicals in Food.