Var finns bakterien?
Campylobacter finns över hela världen och lever i tarmkanalen på många såväl vilda som domesticerade däggdjur och fåglar, till exempel kyckling, änder, måsar, svin, nötkreatur, får, getter, hundar, katter, råttor och möss. Bakterien sprids via fekalier från stallmiljön och vilda djur till bland annat mjölk och ytvatten och från slaktkroppen, under slakt- och efterföljande bearbetningsprocess, till det råa köttet.
Campylobacter behöver en atmosfär med reducerat syreinnehåll samt en temperatur mellan +30ºC och +45ºC för att kunna växa. Under cirka 28ºC sker ingen nämnvärd tillväxt av bakterien. Den är känslig för uttorkning (frysning innebär torka för bakterier) och en betydande reduktion av antalet sker vid till exempel fryslagring. En hel del bakterier överlever emellertid. Bakterien överlever inte vanlig matlagningstemperatur.
Campylobacter överförs till människan främst via intag av förorenade livsmedel men också genom direktkontakt med smittbärande människor eller djur. Eftersom infektionsdosen är låg, även för personer med gott allmäntillstånd, behöver bakterien inte tillväxa i livsmedlet för att åstadkomma infektion. Åtgärder som förhindrar kontaminering av andra livsmedel är därför av särskild vikt när det gäller att förebygga spridning av bakterien.
Utbrott och fall
De flesta inhemska campylobacterfall är sporadiska, dvs enstaka personer drabbas. Aktuella smittkällor är bland annat fågelkött som inte varit tillräckligt genomstekt, grillat kött, bäckvatten och opastöriserad mjölk. Ett flertal mycket omfattande vattenburna utbrott har inträffat i Sverige: i Grums (1980), Kramfors (1994) respektive Marks kommun (1995) insjuknade mellan 2 000 och 3 500 personer vid varje tillfälle. Vid ett utbrott 1996 orsakat av opastöriserad mjölk blev 123 personer sjuka. En bonde hade under ett fotbollsläger sponsrat spelarna med mjölk.