Fakta om fett - Livsmedelsverket

Fakta om fett

Fett ger kroppen energi i koncentrerad form och lagras i fettväven som energireserver. Fettväven är dessutom värmeisolerande och ger skydd åt de inre organen. Hos kvinnor är mellan 15 och 35 procent av kroppsvikten fett. Hos män är andelen kroppsfett mellan 10 och 25 procent.


På den här sidan
Vi behöver fett
Vad är fett?
Kolesterol
Lipoproteiner – fetternas transportmedel
Det onda och goda kolesterolet
Växtsteroler
Mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror
Formen på fettsyran påverkar kroppen
Omega-3 och omega-6 – essentiella fettsyror

 

Vi behöver fett

Förutom att ge energi ingår fett också i cellernas "väggar", i de så kallade cellmembranen. Där hjälper de till att transportera ämnen in och ut ur cellen och att reparera cellen.

 

Fett förser oss även med de essentiella, livsnödvändiga, fettsyrorna i omega-3- och omega-6-familjerna. Dessa fetter kan kroppen inte tillverka själv utan vi måste få i oss dem via maten.

 

Fett behövs för att kroppen ska kunna ta upp de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K från maten. Fettet spelar också roll för hur maten smakar. Många aromämnen är fettlösliga och fettet framhäver dessa smakämnen. Dessutom påverkar fettet matens konsistens.

 

Vad är fett?

Fettet i maten kan delas in i tre huvudgrupper: triglycerider, fosfolipider och steroler.

 

Triglycerider

Triglycerider utgör huvuddelen av fettet i vår mat och i våra vanligaste matfetter, till exempel smör, margariner och matoljor. Det mesta fettet i våra kroppar består också av triglycerider, och finns lagrat i fettväven.

 

En triglycerid är uppbyggd av alkoholen glycerol och tre fettsyror, läs mer om fettsyror längre ner i texten. Alla triglycerider består av en blandning av olika mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror. Däremot är proportionerna specifika för olika fettråvaror. Smörfett består till exempel av tre fjärdedelar mättat fett medan olivolja består av tre fjärdedelar enkelomättat fett. Rapsolja består av 61 procent enkelomättade, 27 procent fleromättade och bara 7 procent mättade fettsyror.

 

Fosfolipider

Fosfolipider är uppbyggda på ett liknande sätt som triglycerider. Skillnaden är att en av fettsyrorna är utbytt mot en fosforgrupp och andra föreningar som är bundna till fosforgruppen. Fosfolipider är viktiga byggstenar i cellmembranen. De hjälper också till att transportera de fettlösliga triglyceriderna i blodet. En vanlig fosfolipid är lecitin, som finns i till exempel äggula och sojabönor.

 

Steroler

Steroler är en annan typ av fett, de vanligaste är kolesterol och olika växtsteroler. Steroler är en sorts fettlösliga alkoholer.

 

Kolesterol

Kolesterol finns i stort sett bara i animaliska livsmedel, det vill säga i kött och mejeriprodukter. Kroppen tillverkar också mycket eget kolesterol, drygt ett gram per dag. Det är två till tre gånger mer än vad kosten normalt ger. Kolesteroltillverkningen sker framför allt i levern.

 

Kolesterol behövs för att kroppen ska kunna producera hormonet kortisol, de manliga och kvinnliga könshormonerna och vitamin D. I levern omvandlas en del av kolesterolet till gallsyror.

 

Lipoproteiner – fetternas transportmedel

I mage och tarm bryts fettet i maten ner till mindre partiklar som tas upp i tunntarmen. Därifrån transporteras de, framför allt som triglycerider och kolesterol, via blodet och lymfvätskan ut till vävnaderna i kroppen. Där omvandlas de till energi eller lagras i fettväven.

 

Eftersom fett inte är vattenlösligt måste fettpartiklarna få hjälp att transporteras runt i blodet. Hjälpen består av olika sorters blodfetter, så kallade lipoproteiner. Lipoproteinerna är små runda strukturer som binder till sig kolesterol och triglycerider. Ytterst sitter proteiner och fosfolipider. Fosfolipider har en del som dras till vatten och en del som dras till fett.  Den fettlösliga delen binder till sig fettpartiklarna medan den vattenlösliga delen vänds utåt, och bildar ett ”skydd” mot blodet. Inuti blodfetterna transporteras även de fettlösliga vitaminerna.

 

Det onda och goda kolesterolet

Det finns fyra olika typer av blodfetter, lipoproteiner: kylomikroner, very low density lipoprotein (VLDL), low density lipoprotein (LDL) och high density lipoprotein (HDL).


Eftersom fett är lättare än vatten blir lipoproteinerna lättare ju mer fett de innehåller, därav de olika namnen på blodfetterna.

 

Kylomikroner transporterar triglycerider ut till vävnaderna och kolesterol och de fettlösliga vitaminerna till levern. VLDL transporterar också triglycerider ut till vävnaderna. I takt med att triglyceriderna ”lastas av” ute i kroppen omvandlas VLDL till LDL.

 

Den största delen av kolesterolet i blodet transporteras tillsammans med LDL. Om det finns mycket LDL-kolesterol i blodet kan kolesterolet tas upp av en sorts renhållningsceller, så kallade makrofager, i blodkärlens väggar. En ansamling av sådana fettfyllda makrofager är troligen en viktig orsak till att blodkärlen blir åderförfettade. Eftersom LDL-kolesterolet ökar risken för åderförfettning, vilket i sin tur ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom, kallas LDL-kolesterol ofta för det "onda” kolesterolet.

 

HDL tar hand om överblivet kolesterol från cellerna och transporterar det tillbaka till levern. I levern omvandlas en del av kolesterolet till gallsyror, som töms ut i tarmen via gallan. Det kolesterol som är bundet till HDL kallas också det ”goda” kolesterolet, eftersom höga halter av HDL-kolesterol skyddar mot hjärt- och kärlsjukdom.

 

Läs mer om hur blodkolesterolerna påverkar risken för hjärtinfarkt och andra hjärtsjukdomar på länken till höger.

 

Växtsteroler

Växtsteroler liknar kolesterol men finns i livsmedel från växtriket. Växtsteroler gör att det tas upp mindre kolesterol i tarmen och kan därmed sänka halten av det skadliga LDL-kolesterolet i blodet.

 

Mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror

Triglycerider, det vanligaste fettet i våra kroppar och i maten, består till största delen av så kallade fettsyror. Fettsyrorna brukar delas upp i tre grupper – mättade, enkelomättade och fleromättade. Enkelomättade och fleromättade fettsyror kallas gemensamt för omättade fettsyror.

 

Alla fettsyror, både mättade och omättade, är uppbyggda av en kedja av kolatomer av varierande längd – mellan 4 och 22 kolatomer. Dessutom innehåller fettsyrorna väte och syre.

 

Mättade fettsyror innehåller mycket väte, vilket gör att kedjan blir rak och stel.

 

Enkelomättade fettsyror har tappat två väteatomer. I stället har det bildats en så kallad dubbelbindning, vilket gör att kedjan böjs. Denna böjning kallas cis-form.

 

Fleromättade fettsyror har två eller flera dubbelbindningar. På långa fettsyror kan det sitta ända upp till sex dubbelbindningar. Ju fler dubbelbindningar det finns desto krokigare blir fettsyran.

 

Formen på fettsyran påverkar kroppen

Formen på fettsyran gör att den får olika effekt i kroppen. Fleromättade, krokiga, fettsyror tar till exempel stor plats i cellmembranet vilket gör membranet lucker. Det gör att ämnen lättare kan passera in och ut i cellen.

 

Det finns också fettsyror som är raka trots att de har en dubbelbindning. Då kallas böjningen trans-form i stället för cis-form, och fettsyrorna kallas transfettsyror. Eftersom transfettsyrorna är raka får de liknande effekt i kroppen som de raka mättade fettsyrorna.

 

Transfettsyror finns naturligt i mejeriprodukter och kött från kor och får men kan också bildas när flytande växtoljor ”härdas”. Härdning är en teknik som används i livsmedelsindustrin för att göra fettet hårdare. Läs mer om transfett på länken till höger.

 

Omega-3 och omega-6 – essentiella fettsyror

Kroppen kan bilda de flesta fettsyrorna från kolhydrater och protein i maten. Undantag är de livsnödvändiga, så kallade essentiella, fettsyrorna alfa-linolensyra och linolsyra. Dessa fettsyror är fleromättade och kallas omega-3 och omega-6. Omega-3 och omega-6 är egentligen namn på två familjer av fleromättade fetter. I dessa familjer ingår olika långa fettsyror som har olika funktion i kroppen.

 

Moderfettsyran i omega-3-familjen heter alfa-linolensyra. Moderfettsyran i omega-6-familjen heter linolsyra. Från dessa moderfettsyror kan kroppen bilda fettsyror med fler dubbelbindningar och längre kolkedjor. Exempel är EPA (eikosapentaensyra) och DHA (dokosahexaensyra) som båda bildas från alfa-linolensyra och alltså tillhör omega-3-familjen.

 

Alfa-linolensyra finns framför allt i rapsolja, linfröolja, sojaolja och valnötter. I fisk och skaldjur finns de långa omega-3-fettsyrorna EPA och DHA. Det är framför allt EPA och DHA som kan skydda mot hjärt- och kärlsjukdom.

 

Linolsyra, från omega-6-familjen, finns också i olika vegetabiliska oljor, framför allt majsolja, solrosolja och sojaolja.

 

Läs mer om de fleromättade fetterna på länken till höger.

Uppdaterad: 2013-10-31