Näringsrekommendationer omfattar referensvärden för intag av energi, protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler.
Termen ”referensvärden” är bred och omfattar
Genomsnittsbehov
Med genomsnittsbehov avses det intag som är tillräckligt för att upprätthålla god näringsbalans, funktion och tillväxt för en genomsnittsperson i en viss populationsgrupp (kön, ålder, gravida, ammande). Genomsnittsbehovet används för att fastställa RI. Kriterierna för att fastställa genomsnittsbehovet varierar mellan olika näringsämnen. Exempel på kriterier som används är halter av näringsämnet, eller av en aktiv form av detta, i kroppen, enzymaktiviteter, mängd som utsöndras i urinen samt balans mellan intag och förluster. Hänsyn tas till hur effektivt olika näringsämnen tas upp från kosten och hur de omsätts i kroppen.
Rekommenderat intag
Rekommenderat intag (RI) för vitaminer och mineralämnen baseras på genomsnittsbehovet samt en marginal som ska täcka behovet hos praktiskt taget hela den aktuella populationen eller gruppen. RI uttrycks som mängd per dag men avser genomsnittsintaget från kosten under en längre period, till exempel en vecka. RI används som utgångspunkt för planering av koster för grupper i svenska och nordiska näringsrekkommendationer (SNR och NNR).
För energigivande näringsämnen (protein, fett, kolhydrater) anges RI i första hand som ett intervall uttryckt i procent av det dagliga energiintaget, energiprocent (E%). Det innebär en flexibilitet på individ- och gruppnivå. Rekommendationerna baseras på data om kost som ger tillräckligt med näringsämnen och kan minska risken för kostrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, typ-2 diabetes och cancer. Utgångspunkten är att individerna är i energibalans och har en rimlig fysisk aktivitetsnivå.
Tillräckligt intag (adequate intake)
Tillräckligt ingag (AI) skiljer sig från RI då det som regel baseras på ett svagare vetenskapligt underlag. Exempelvis baseras ibland AI på det aktuella intaget i befolkningen när man inte kan påvisa några oönskade hälsoeffekter. I de svenska och nordiska näringsrekommendationerna används inte denna typ av referensvärde, men AI används i bland annat underlag från USA och den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).
Energiintag
Referensvärdena för energiintag avser genomsnittintag av energi per dag för grupper med en definierad längd och vikt samt fysisk aktivitetsnivå. Energibehovet för en referensperson beräknas med utgångspunkt från grundomsättningen av energi och energibehov beroende på fysisk aktivitetsnivå. Värdena kan inte utan vidare tillämpas på individer, utan måste anpassas efter kroppsvikt och fysisk aktivitetsnivå.
Lägsta intag (LI)
Värden för lägsta intag är avsedda att användas för värdering av näringsintag, i första hand för enskilda individer. Om intaget av under en längre tid understiger LI finns en ökad risk för att utveckla kliniska eller andra bristsymptom. Värdena för LI är dock behäftade med avsevärd osäkerhet. De bör därför användas med försiktighet och om möjligt relateras till kliniska eller biokemiska data. Även om intaget av näringsämnen ligger över LI utesluter detta inte att bristsymptom kan uppträda hos enstaka individer.
Övre gränser för intag (UL)
För vissa näringsämnen kan höga intag orsaka negativa eller till och med toxiska symptom. Övre gränser för intag (Safe Upper Limits, UL) har därför fastställts för vissa näringsämnen. Långvarigt intag som överstiger dessa nivåer kan för vissa ämnen (t.ex. retinol =preformerat vitamin A, vitamin D, järn och jod) medföra en ökad risk för toxiska effekter. För en del näringsämnen kan de negativa effekterna vara av annan karaktär och mildare, t.ex. mag-tarmproblem och negativa effekter på utnyttjandet av andra näringsämnen. Värdena för UL är dock behäftade med avsevärd osäkerhet och de bör användas med försiktighet för enskilda individer. UL-värdena är inte nödvändigtvis tillämpliga i fall av förskriven supplementering under medicinsk övervakning.
Användning av referensvärden
Näringsrekommendationerna är i första hand avsedda att användas för planering av koster för grupper av friska individer med normalvikt. Vid sjukdom och för grupper med speciella behov måste kostens sammansättning anpassas i förhållande till de krav som föreligger. Sammansättningen av kosten varierar i allmänhet från måltid till måltid och från dag till dag. SNR gäller i princip för ett genomsnitt av en längre period på exempelvis en vecka. Värdena i rekommendationerna avser de mängder av näringsämnen som skall konsumeras. Förluster i form av svinn vid beredning och varmhållning skall därför beaktas när man planerar på basis av rekommendationerna.
SNR och NNR innehåller även riktlinjer för hur de olika referensvärdena som anges kan användas för att värdera näringsintag från kostundersökningar.
Märkningsändamål
För märkningsändamål gäller speciella referensvärden för vitaminer och mineraler, ”rekommenderat dagligt intag, RDI”. Dessa är fastställda av EU och ska användas som referensvärden när näringsvärdesdeklaration anges på förpackningen. De baseras på en sammanvägning av referensvärden för vuxna enligt olika expertrapporter.
Läs mer via länkar till höger
- Svenska näringsrekommendationer
- Efsa:s utlåtande om referensvärden för näringsintag
- Referensvärden för märkning