Mjölk och fil är de främsta källorna till kalcium och riboflavin. Matfett dominerar intaget av alla slags fetter. Matbröd ger oss huvuddelen av kostfibrer. Livsmedelsverket får ofta frågor om hur olika livsmedelsgrupper bidrar med energi och näringsämnen. Den här artikeln ger svar utifrån undersökningen Riksmaten 1997-98.
Flera livsmedelsgrupper bidrar med energi. De största bidragen kommer från matbröd, 13 procent, och produkter baserade på spannmål. Gröt, flingor, pannkaka, pasta, ris och kaffebröd samt kött, fågel och korv svarar tillsammans för lika stor procent som matbrödet. Mjölk och ost bidrar också med 13 procent (se tabell 1 och figur 1).
De viktigaste proteinkällorna i kosten är kött, fågel och korv som står för 28 procent, mjölk och ost som bidrar med 24 procent samt matbröd. För det största fettintaget står: matfett, 17 procent, kött och fågel, 14 procent, korv, ost, mjölk och fil samt kaffebröd. Huvudkällorna för mättat fett är matfett, 17 procent, kött och fågel, 14 procent, ost, 14 procent samt mjölk och fil. Dessa livsmedel bidrog även med större delen av det enkelomättade fettet. Matfett bidrar med 24 procent av det fleromättade fettet, medan kött och fågel, fisk och skaldjur, kaffebröd och matbröd ger vardera 8-10 procent.
Huvudkällorna för kolesterol i kosten är kött och fågel, 20 procent, och ägg, 18 procent, men även fisk och skaldjur, kaffebröd, ost och matfett bidrar.
Sackaros via saft, läsk och kaffebröd
Matbröd, 21 procent, och andra spannmålsbaserade produkter samt potatis stod tillsammans med söta livsmedel för huvuddelen av kolhydraterna i kosten. Frukt och bär samt mjölk och fil bidrar också.
Huvudkällor för sackaros är söta livsmedel som saft och läsk, 23 procent, kaffebröd, 16 procent, sötsaker, 13 procent och socker som tillbehör. Även frukt och bär ger sackaros.
Livsmedel som bidrar med monosackarider är främst frukt och bär, 26 procent, juice, 15 procent, sylt, saft och läsk, men även matbröd och kaffebröd.
Huvudkällor för kostfibrer var matbröd, 32 procent, frukt och bär, 14 procent, potatis samt grönsaker och rotfrukter.
Matfett, fisk och skaldjur ger vitamin D
Retinol - och därmed vitamin A - kommer i första hand från inälvsmat och då främst lever, 33 procent, matfett, 19 procent samt mjölk och fil. (se tabell 2 och figur 2). Viktiga källor till beta-karoten är framför allt rotfrukter och grönsaker, som tillsammans svarade för nästan 70 procent av intaget.
Huvudkällor för vitamin D är matfett, 23 procent, fisk och skaldjur, 23 procent, samt berikade mjölk och filprodukter. Även kött och fågel ger vitamin D, en del kommer från tillsatt matfett i maträtter. Flera livsmedelsgrupper bidrar med alfa-tokoferol, till exempel matfett, kött och fågel, matbröd, potatis, frukt och bär, grönsaker samt fisk och skaldjur. Precis som för vitamin D kommer en del från matfett i tillagade rätter.
Viktiga källor för tiamin är kött och fågel, 20 procent, matbröd, 16 procent, andra spannmålsprodukter samt mjölk och fil (se tabell 2 och figur 3). Mjölk och fil stod för en stor del av riboflavinintaget, 29 procent, tillsammans med kött och fågel. Huvudkällor för niacin är kött och fågel, 24 procent, och matbröd, 15 procent. Även mjölk och fil samt potatis bidrar.
Vitamin B6 i kosten kommer från kött och fågel, 20 procent, potatis, 17 procent och matbröd, men även från frukt och bär samt mjölk och fil. Huvuddelen av vitamin B12 får vi från fisk och skaldjur, 23 procent, inälvsmat, 19 procent, kött och fågel, 17 procent, samt mjölk och fil, 16 procent. Huvudkällor för folat är grönsaker och rotfrukter, matbröd, mjölk och fil, frukt och juice samt potatis.
De viktigaste källorna för vitamin C är frukt och bär, 32 procent, grönsaker, 24 procent, samt juice, 21 procent. Även potatis ger en del vitamin C.
Natrium från tillsatt salt
Huvudkällor för kalcium är mjölk och fil, 40 procent, samt ost (se tabell 3 och figur 4). Mjölk och fil bidrar liksom ost också med fosfor, men även matbröd samt kött och fågel är betydelsefulla källor.
Mjölk och fil, 13 procent, matbröd, 12 procent, potatis, kött och fågel är de livsmedel som ger mest magnesium. När intaget av natrium beräknas ingår naturligt natrium och natrium tillsatt i beredningar och maträtter, i form av koksalt. Däremot ingår inte natrium från saltning vid bordet. Det mesta av natriumintaget kommer från tillsatt salt i rätter och produkter, till exempel kött- och fågelrätter, 24 procent, matbröd, 11 procent, potatis, fisk och skaldjur, korv- och korvrätter.
Viktiga källor för kalium är mjölk och fil, 15 procent, potatis, 18 procent, kött och fågel , frukt och juice samt kaffe. Kött, fågel och korv står tillsammans för 24 procent av järnintaget. Andra järnkällor är till exempel matbröd och potatis. Även spannmålsbaserade livsmedel som gröt, flingor, pasta och ris ger järn.
Huvudkällor för zink i kosten är kött och fågel, 31 procent. Ost, mjölk och fil samt matbröd bidrar med vardera 10-12 procent. Det mesta av kostens selen kommer från kött och fågel, 24 procent, fisk och skaldjur, 23 procent, mjölk och fil samt ägg.
Jämförelse med per capita statistiken
Resultaten från Riksmaten kan jämföras med näringsberäkningar baserade på Jordbruksverkets statistik över livsmedelskonsumtionen, den så kallade per capita-konsumtionen.
Per capita-konsumtionen visar den mängd livsmedel som är tillgänglig för hela befolkningen under ett år. Siffrorna baseras i princip på statistik över produktion, import och export (2). Livsmedlen redovisas främst i den form de når konsumenten via butiker och storhushåll.
Vid en jämförelse mellan Riksmaten och per capita-konsumtionen bör man vara medveten om att grupperingen av livsmedlen delvis är olika. Dessutom ingår ibland vissa livsmedel, till exempel matfett, grädde och socker, i olika grupper. Ett exempel finns i figur 5, som visar bidraget av fett från olika livsmedelsgrupper enligt Riksmaten och per capita beräkningarna för 1998.
För vissa livsmedel - till exempel mjölk, ost och sötsaker - är överensstämmelsen god. Däremot är bidraget från matfett lägre i Riksmaten. Från kött, fisk och ägg samt bröd och spannmål är bidraget högre i Riksmaten. Detta beror bland annat på att en del av det matfett som hushållen köper, och som därför redovisas som matfett i per capita-statistiken, används i matlagning och bakning. Detta matfett hittar vi i form av maträtter och kaffebröd i Riksmaten.
Fig 5. Procentuellt bidrag av fett från olika livsmedelsgrupper enligt Riksmaten och Jordbruksverkets per capita konsumtion 1998.
Referenser
1. Becker W. Svenskarna äter nyttigare - allt fler väljer grönt. Vår Föda nr 1, s. 24-27, 1999.
2. Totalkonsumtionen av livsmedel och dess näringsinnehåll. Rapport 1999:24, Jordbruksverket, Jönköping.