Statistiska centralbyrån, SCB, genomförde i samarbete med Livsmedelsverket under 1989 undersökningen "Hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor". I undersökningen, som omfattade ett riksrepresentativt urval av 3000 hushåll bokförde varje hushåll livsmedelsinköp (utgifter och mängder) under fyra veckor. En hushållsmedlem i åldrarna 1-74 år registrerade samtidigt matintag under en vecka med hjälp av en s.k. menybok, en förenklad 7-dagarsregistrering med förtryckta alternativ. Undersökningens uppläggning var i princip densamma som för en traditionell hushållsbudgetundersökning. Kostvanedelen, menyboken, var ett tillägg som finansierades av Livsmedelsverket.
Konsumtionen av mat och dryck angavs i hushållsmått. För lagade mål och användning av matfett på smörgås skattade försökspersonen portionsstorlek enligt bildmallar. Mellanmål och småmål registreras på traditionellt vis i i klartext med mängdangivelser i hushållsmått, styck, antal etc. För varje måltidstillfälle skrevs även platsen för måltiden in (1).
Sammanlagt deltog 2047 personer i kostvanedelen, vilket motsvarar ca. 70 procents deltagande.
Måltidsvanor
Antalet måltider (konsumtionstillfällen) var i genomsnitt omkring fem per dag. De flesta åt frukost varje dag. Lunch förekom som regel oftare dagligen hos barn och skolungdom än hos äldre tonåringar och vuxna. Skillnaderna mellan könen var dock relativt små. Liknande tendenser fanns för middag. Frekvensen av mellanmål av typ mjölk/annan dryck och smörgås varierade från i genomsnitt 4-5 gånger per vecka (0,8 ggr/dag) bland små barn till 2-3 gånger per vecka (0,4 ggr/dag) bland yngre män och kvinnor. Frekvensen av övriga småmål bestående av t ex godis, dryck och kaffebröd, dryck enbart, var betydligt högre, 1-2 gånger per dag i genomsnitt. Bland vuxna var mål med enbart kaffe eller kaffe med kaffebrödde mest frekventa, medan mål med saft/läsk och kaffebröd var vanliga bland barn och skolungdom.
Barns och vuxnas matvanor
Det finns klara skillnader i matvanor beroende på ålder och kön. Barn och speciellt ungdomar dricker betydligt mer mjölk och fil än vuxna. Barn och ungdomar äter också mer pasta samt sockerinnehållande livsmedel såsom glass, saft, läsk m.m. än vad vuxna gör. Vuxna, speciellt äldre, äter dock mer kaffebröd än vad barn gör. Vuxna och tonåringar äter mer potatis, bröd, kött, ost än vad små barn och yngre skolbarn gör.
Kvinnor äter som regel mer grönsaker och frukt än vad män gör, men mindre bröd, potatis, kött, korv, mjölk och fil. De dricker också mindre öl och sprit än vad män gör. Skillnaderna i matvanor mellan män och kvinnor överensstämmer relativt väl med det inköpsmönster som ensamstående män och kvinnor uppvisar.
Exempel på genomsnittlig konsumtion av olika livsmedel bland barn och vuxna ges i tabell 1.
Näringsinnehåll
Innehållet av energi och näringsämnen i kosten har beräknats genom att använda Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas PC-kost. Resultaten som redovisas här har hämtats från tidigare publikationer (1). Värden för intag av energi, kolhydrater och energifördelning har räknats om beroende på att kostfibrer sedan 1995 inte ingår i kolhydratvärdet och därmed inte bidrar med energi. Figur 3-5 visar okorrigerade data.
Resultaten visar att energiintaget naturligt nog varierar med ålder och kön. Om man jämför kostens näringsmässiga kvalité visar det sig att skillnaderna mellan grupperna är betydligt mindre än de skillnader som man ser i livsmedelskonsumtion. Några skillnader som kan urskiljas är bl a att kostens sockerinnehåll som regel var högre bland barn än bland vuxna medan det var högre bland kvinnor än bland män. Männen intog däremot mer alkohol än vad kvinnorna gjorde.
Fett bidrog med ca. 37 procent av energiintaget, vilket är över den rekommenderade nivån på 30 energiprocent. Nivån skilde sig litet mellan de olika ålder- och könsgrupperna, även om fettinnehållet i barnens kost tenderade att var något lägre. Små skillnader fanns även vad gäller fettkvalitén. Innehållet av näringsämnen var som regel tillräckligt i relation de svenska näringsrekommendationerna. Kostens innehåll av kostfibrer var dock endast ca. två tredjedelar av rekommenderad nivå.
Intaget av mineralämnen och spårelement var i allmänhet i nivå eller över rekommenderade mängder. Selenintaget var adekvat för barn men under rekommenderad nivå för vuxna. Detta behöver dock inte betyda att kosten var otillräcklig, då de rekommenderade nivåerna i första hand är avsedda för planering av koster och innehåller betydande säkerhetsmarginaler.
Livsmedelskonsumtion - sociala faktorer
Utbildningsnivån påverkade matvanorna bland vuxna, speciellt bland män. Män med universitetsutbildning använde mindre matfett på smörgås, åt mer grönsaker, frukt och fisk men mindre potatis samt drack mindre mjölk och fil än män med högst grundskole- eller folkskoleutbildning (figur 1). Universitetsutbildade kvinnor åt mer ost, grönsaker och pasta men mindre potatis än kvinnor med grund- eller folkskola som högsta utbildning (figur 1). Liknande skillnader, fast mindre uttalade, sågs när materialet indelades efter socioekonomisk status (arbetare - tjänstemän).
Vuxna utan barn tenderade att äta mer frukt än vuxna med barn, vilka åt mer pasta. Ensamstående kvinnor äter mindre kött och korv än samboende. I övrigt var det få och inga systematiska skillnader beroende på hushållssammansättning.
Rökare åt mindre frukt och grönsaker samt rotfrukter men mer ägg och äggrätter än icke-rökare. Rökande män använde mer matfett på smörgås drack mindre juice än icke-rökare (figur 2).
Livsmedelskonsumtion - regionala faktorer
Skillnaderna i livsmedelskonsumtion beroende på boenderegion var relativt små. Geografiska skillnader sågs t.ex. för konsumtionen av mjölk och fil som var högre i mellersta (Jämtlands och Västernorrlands län) och övre Norrland (Västerbottens och Norrbottens län) än i Stockholms län både för män och kvinnor. Ostkonsumtionen var lägre i sydsverige (Blekinge, Kristianstad och Malmöhus län) än i mellersta och övre Norrland. Män i Stockholm använde mindre matfett än män i framför allt mellersta och övre Norrland.
Bland män var konsumtionen av frukt och grönsaker lägst i rikets norra och västra delar. Bland kvinnor var konsumtionen av frukt lägst i mellersta och övre Norrland och högst i Stockholm.
Skillnaderna i livsmedelskonsumtion beroende på ortstyp (tätort - glesbygd) följde ett mönster som delvis påminde om de geografiska skillnaderna. Bland män var konsumtionen av mjölk och fil lägst i Stockholms tätortsområde och högst i norra tätbygden, medan konsumtionen av grönsaker och glass var högst i Stockholm och lägst i norra glesbygden. Bland kvinnor var konsumtionen av mjölk och fil också lägst i Stockholm och högst i norra tätbygden medan konsumtionen av frukt var högst i Stockholm och lägst i norra tätbygden och Göteborgsområdet.
Näringsintag - sociala faktorer
Utbildningsnivån påverkade i viss mån kostens näringsinnehåll bland vuxna (19-74 år). Det rapporterade energiintaget varierade som mest med ca 10 procent mellan grupperna. Män med universitetsutbildning åt en kost med ett lägre fettinnehåll jämfört med bland män med högst grundskole- eller folkskoleutbildning (figur 3) och skillnaden utgjordes nästan helt av mättat fett. Välutbildade män drack mer alkohol än lågutbildade. Välutbildade kvinnor drack också något mer alkohol än lågutbildade och deras kost innehöll även något mer enkla sockerarter (sackaros, glukos och fruktos, tabell). Dessa skillnader påverkades inte av en ålderskorrigering av materialet även om det proportionellt sett var fler äldre med högst grundskoleutbilning än med universitetsutbildning och vice versa.
Rökare åt en kost som innehöll mer fett (figur 4), främst mättat fett, och något mer alkohol än icke-rökare vars kost innehöll mer kolhydrater. Intaget av askorbinsyra, järn och kostfibrer var lägre bland rökande män än bland män som inte röker medan kolesterolintaget var högre. Det rapporterade energiintaget var lägre bland rökare än bland icke-rökare, ca fem procent för män och 10 procent för kvinnor.
Näringsintag - regionala faktorer
Näringsintaget varierade även beroende på boendeort. Energiintaget varierade för män mellan 9 MJ/d (Stockholms län) till ca. 10 MJ/d (Småland med öar, mellersta och övre Norrland).Bland kvinnor variearde intaget från ca. 7 MJ/d i Sydsverige till ca. 8 MJ/d i Småland med öar.
Kostens fetthalt var för män högst i mellersta och övre Norrland och lägst i Stockholms län, och skillnaden utgjordes i huvudsak av mättat fett (figur 5). Däremot var kostens andel av alkohol lägst i Norrland.
Skillnaderna i dagligt intag av vitaminer och mineralämnen var relativt små och som regel kopplade till energiintaget. Intaget av kalcium var högre i Norrland än i Stockholms län och i Sydsverige, medan intaget av askorbinsyra hos var högre i Stockholm än i Norrland. Liknande skillnader i kostens näringsinnehåll sågs när materialet indelades efter h-region (tätortsindex).
Kommentar
Resultaten från undersökningen visar att matvanorna hänger samman med ålder och och kön. Även utbildning och var vi bor spelar in liksom rökvanor. Kvinnor äter bättre än män i många avseenden. Ungdomar tenderar att äta mindre frukt och grönsaker än yngre barn och vuxna. Barns och ungdomars kost innehåller också mer socker än vuxnas, medan fettintaget tenderade att vara lägre.
Låg utbildning och rökning samvarierar var för sig med sämre matvanor. Då lågutbildade, främst kvinnor, oftare röker än högutbildade samt mer sällan motionerar kan man tala om en ansamling av riskfaktorer för ohälsa. Lågutbildade har haft en mer ogynnsam utveckling än högutbildade vad gäller livsstilsrelaterade sjukdomar som t.ex. hjärt-kärlsjukdomar (2).
De regionala skillnader i matvanor som kan urskiljas tyder främst på att kosten i Norrland visar vissa svagheter jämfört med t.ex. storstadslänen. Exempelvis tenderade konsumtionen av frukt och grönsaker att vara lägre i Norrland och kostens fetthalt var högre. Detta är av intresse med tanke på att Norrlandslänen har en högre förekomst av hjärtkärlsjukdomar och åldersdiabetes än södra Sverige (3).
Jämfört med tidigare undersökningar från 1960- och -70-talen tyder resultaten från Hulk på att fetthalten i kosten generellt har minskat något, framför allt hos vuxna män. Några orsaker till detta kan den övergång från standardmjölk till magrare mjölksorter och den ökade användning av lättmargarin, som innehåller 40 procent fett, i stället för bordsfetter med 80 procent fett, som skedde under 1980-talet.