Alla fetter vi äter bryts ner i tarmen, sugs upp i blodet och förs till levern. Levern bygger in fettet i lipoproteinpartiklar som består av fett och proteiner. Lipoproteinerna är vattenlösliga och släpps ut i blodet och utgör där det vi kallar blodfetterna. Det är många faktorer som spelar in, men om man äter mycket mättat fett och transfetter får man i allmänhet en sämre sammansättning av blodfetterna. Blodfetterna är alltså inte det fett vi äter, utan fetter som vi själva producerar i levern från fetterna i maten.
Vissa mättade fettsyror, främst palmitinsyra (16:0), myristinsyra (14:0) och laurinsyra (12:0), höjer nivåerna av det man brukar kalla för det onda kolesterolet, LDL (low density lipoprotein). LDL bidrar till att fett lagras i blodkärlen, vilket vi i vardagslag kallar åderförfettning eller åderförkalkning.
Åderförfettning
Åderförfettning är en process som sker i flera steg och tar lång tid. Den kan börja redan när man är barn, men ger oftast inga symtom förrän efter 40-årsåldern. Om det finns mycket LDL-kolesterol i blodet är risken stor att LDL oxideras (härsknar). Härskningen gör att fett, kolesterol och kolesterolestrar tas upp av blodkärlens renhållningsceller, de så kallade makrofagerna, och fettet fastnar i kärlens väggar. Blodkärlen blir trånga och blodcirkulationen sämre. Så småningom ansamlas kalcium i det fett som fastnat i kärlväggarna, vilket innebär att så kallade plack bildas. Kärlen blir hårda och ojämna. Risken för blödningar och blodproppar ökar. Ju hårdare och trängre kärlen blir, desto större är risken att drabbas av hjärtinfarkt eller stroke. Trånga kärl innebär också att hjärtat får arbeta hårdare för att pumpa runt blodet i kroppen.
Fettet i maten och blodfetterna
De omättade fetterna, framför allt fleromättat fett, ger en bättre sammansättning av blodfetterna. Det så kallade goda kolesterolet, HDL (high density lipoprotein), hjälper till att rensa bort fettinlagringar från kärlen. HDL skyddar också kärlen genom att förhindra oxidation.
Blodfetterna påverkas också av den totala fetthalten i kosten. Äter man mycket fett får man i allmänhet högre HDL. Har man däremot mindre fett totalt i maten så minskar i allmänhet HDL. Att äta för lite fett är därför inte någon fördel. Livsmedelsverket rekommenderar att fettet i maten bör bidra med minst 25 procent av det dagliga kaloriintaget.
För LDL-kolesterolnivån verkar det som att det inte spelar så stor roll hur mycket fett man äter - det handlar mer om balansen mellan olika fetter. Det gäller att begränsa intaget av mättat fett och transfett och äta mer av fleromättat och enkelomättat fett.
Många olika riskfaktorer
Dåliga blodfetter är en av flera faktorer som ökar risken för hjärtinfarkt. Rökning, högt blodtryck, bukfetma, övervikt, diabetes och stress ökar också risken. Likaså är risken större om man inte är fysiskt aktiv och och om man äter för lite frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Äter man mycket kolhydrater i form av socker och stärkelserika livsmedel som vitt bröd och vitt ris och samtidigt lite fett kan man få för höga halter av triglycerider i blodet, vilket också kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, framför allt hos kvinnor men även bland män. Ärftliga faktorer har också mycket stor betydelse.
Om man bara har en riskfaktor är risken relativt liten. Har man däremot flera riskfaktorer är risken betydligt större. Även smala personer kan ha dåliga blodfetter och drabbas av åderförfettning, men risken att drabbas av hjärtinfarkt blir större om man dessutom är överviktig, röker och har ett lågt intag av frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Hur mycket de enskilda riskfaktorerna spelar in varierar något mellan de olika hjärt- och kärlsjukdomarna. För hjärtinfarkt är högt LDL den starkaste riskfaktorn, medan rökning är den starkaste riskfaktorn för kärlkramp i benen och högt blodtryck den starkaste riskfaktorn för stroke. Högt LDL ökar risken mer för män än för kvinnor, men skillnaden minskar med åldern.
Läs mer om kolesterol, mättade och omättade fettsyror samt om hur formen på fettsyrorna har betydelse för hälsan i fördjupningstexten ”Fakta om fett” på länken till höger.
Referenser
1. Mekanismer bakom åderförfettning
Ibanez B, Vilahur G, Badimon JJ. Plaque progression and regression in atherothrombosis. J Thromb Haemost. 2007;5 Suppl 1:292-9.
Lusis AJ. Atherosclerosis. Nature. 2000 Sep 14;407(6801):233-41.
2. Olika fetters inverkan på hälsan
Se fördjupad information i högerkolumnen.