| Det finns ingenting i lagstiftningen som säger att barn inte får delta i matlagning på förskolor, förskoleklasser, fritidshem och mindre skolor. Tvärtom är det många gånger pedagogiskt att låta barnen vara med. Den som bedriver verksamheten bestämmer själv om barnen ska vara med eller inte.
Barnen får bland annat lära sig mycket om maten och hur den kommer fram till tallriken. Det är också ett utmärkt tillfälle att lära barnen enkla hygienregler till exempel att det är viktigt att tvätta händerna, använda rena redskap och hålla isär råvaror och färdig mat.
|
 |
På den här sidan
Det här säger lagen
Vem är livsmedelsföretagare?
Kompetens
Egenkontroll
Offentlig kontroll
Vill du veta mer?
Det här säger lagen
Bestämmelserna innebär att den som är ansvarig för köket också ansvarar för att maten som serveras är säker. Och det gäller överallt, oavsett storlek på verksamhet.
Den nya lagstiftningen är flexibel och går inte in på detaljer. Maten ska vara säker att äta och lagen tillåter att det görs på olika sätt. Därför gäller det att verksamheten sköts på rätt sätt.
Viktigt att tänka på:
- Se till att ha bra rutiner som är anpassade för den egna verksamheten.
- Se till att det finns utbildad personal med barnen. Personalen ska känna till vilka risker som finns med den mat de lagar och de ska veta hur riskerna ska hanteras.
- Ge barnen bra hjälp i köket från början.
Vem är livsmedelföretagare?
Den som driver en restaurang och den som driver en eller flera förskolor är två exempel på livsmedelsföretagare enligt livsmedelslagstiftningen.
Livsmedelföretagaren ska se till att verksamheten uppfyller kraven i livsmedelslagstiftningen och det är han eller hon som bestämmer hur det ska gå till.
Verksamheten måste bland annat uppfylla kraven:
• Maten ska vara säker.
• Konsumenten får inte bli lurad.
Kommunal verksamhet
För verksamhet i en kommun kan livsmedelföretagaren vara en politisk nämnd inom kommunen. Till sin hjälp har de exempelvis personal på kommunkontoret och personal på dagiskök. Personalen måste ha tillräckliga kunskaper och förutsättningar för att klara kraven.
Privat verksamhet
På privata verksamheter är det ledningen, till exempel styrelsen i ett föräldrakooperativ, som är ansvarig. I det fallet har alltså styrelsen ansvaret för att se till att personalen sköter verksamheten så att den uppfyller lagstiftningens krav.
Kompetens
Det är viktigt att anställd personal på exempelvis en förskola är utbildad i livsmedelshygien. De måste kunna avgöra hur arbetet ska bedrivas för att maten ska vara säker.
När barn är med och lagar mat är det oftast tillräckligt att den anställda personalen är med och visar hur man ska göra och sedan ser till att arbetet går rätt till.
Vem som helst får delta i matlagningen men det är livsmedelsföretagaren som bär ansvaret för vilka som deltar, vilken utbildning de har och vilka instruktioner och vilken övervakning som måste finnas.
Egenkontroll
Arbetet måste vara planerat och genomtänkt för att den mat som ska serveras ska vara säker. De flesta farorna undviks om det finns rutiner inom följande områden.
Utbildning
Det måste finnas kunskap om de varor som används och om den mat som lagas. Personalen måste få instruktioner och den utbildning som krävs för arbetet i köket. Livsmedelsföretagaren måste följa upp att instruktionerna följs. Tänk på att även tillfällig personal behöver vara utbildad och få instruktioner. Barn som deltar i matlagningen måste både få instruktioner och ha personal som följer arbetet vid sin sida.
Personlig hygien
Alla som deltar i matlagningen måste följa hygienrutiner. En sådan rutin är att man tvättar händerna före varje nytt arbetsmoment. Rutinerna ska också innebära att man inte deltar i matlagning om man har eller misstänker att man har magsjuka eller annan sjukdom, smitta eller sår som kan medföra att smittämnen överförs via maten som man hanterar.
Om flera barn på förskolan drabbats av magsjuka bör inte några barn delta i matlagningen under den tiden.
Rutiner för skyddskläder ska finnas – både för anställd personal och barn som deltar i matlagningen. Ett rent förkläde kan ofta vara tillräckligt i den här typen av verksamhet om kläderna i övrigt är rena.
Vatten
Vatten som används i matlagningen ska vara av dricksvattenkvalitet. Ofta är det kommunalt vatten, men om köket får vattnet på annat sätt, till exempel från en egen brunn, måste det finnas särskilda rutiner för att kontrollera vattnet.
Rengöring
Köket och utrustningen måste rengöras på rätt sätt. Skadliga bakterier eller kemikalier får inte hamna i maten. Det är också viktigt att rester från ingredienser som kan orsaka allergiska reaktioner inte hamnar i mat som annars inte innehåller ingrediensen.
Skadedjur
Skadedjur som till exempel möss, fåglar och insekter kan föra med sig olika smittor till maten och ska därför hållas borta.
Underhåll
Köket och all utrustning ska skötas så att det fungerar som det var tänkt och att det går lätt att hålla rent.
Förvaringstemperaturer
Mat måste förvaras så att inte skadliga bakterier kan växa i den. Den måste förvaras vid rätt temperatur och användas inom hållbarhetstiden. Kall mat måste alltså förvaras tillräckligt kallt och varm mat tillräckligt varmt.
Mottagning av varor
Alla varor som tas emot eller handlas måste kontrolleras så att de bland annat uppfyller krav om temperatur, innehåll och hållbarhetstid. Dessutom måste emballaget vara helt och rent så att man vet att innehållet fortfarande är säkert och att det inte blivit förstört.
Avfall
Matrester och annat avfall måste tas omhand så att det inte finns risk för att det ska smitta mat och för att inte skadedjur ska komma åt det.
Faroanalys
För att se vilka faror som kan drabba dem som ska äta maten och hur farorna ska undvikas måste livsmedelsföretagaren göra en så kallad faroanalys. Faroanalysen och åtgärderna är unika för varje kök eftersom förhållandena alltid varierar. Det beror bland annat på vilken typ av mat som ska lagas, om de som ska äta den är extra känsliga och så vidare.
En faroanalys är svår att göra och kräver mycket kunskap om mikrobiologi, kemi, tillverkningsmetoder med mera. Därför behöver de flesta livsmedelsföretagare hjälp att göra denna analys. Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram branschriktlinjer som ska kunna vara ett stöd i det arbetet. Länk till branschriktlinjerna finns till höger på denna sida.
Offentlig kontroll
Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd eller motsvarande ansvarar för att kontrollera att köken följer lagstiftningens krav. Även om miljö- och hälsoskyddsnämnden ingår i samma kommun som driver köket så är dess uppgift framför allt att kontrollera att lagstiftningen följs.
Den hjälp de kan ge till köken är begränsad till råd om lagstiftningen och tips om var det kan finnas mer information. Den del av kommunen, till exempel omsorgsnämnden, som bedriver livsmedelsverksamhet måste ta fram sina egna arbetsformer för hur lagstiftningens krav ska uppfyllas i de verksamheter som de driver.
När det är gjort kan kontrollmyndigheten, miljö-och hälsoskyddsnämnden, pröva om köken uppfyller lagstiftningens krav. Det är viktigt att kommunen håller isär sina olika roller och att kontrollen är oberoende och fri från intressekonflikter.
Vill du veta mer?
På Livsmedelsverkets webbplats finns en vägledning om offentlig kontroll av mindre förskolor, fritidshem och särskilda boenden. Det finns även information som heter ”Starta och driva livsmedelsföretag” som handlar om vilka krav som gäller för livsmedelsverksamheter. Se länkar till höger på denna sida.