Salt och blodtryck

I de nordiska näringsrekommendationerna (NNR) från 2004 (1) rekommenderas att intaget av salt i ett första steg bör minskas till 6 g/d för kvinnor och 7 g/d för män. En ytterligare minskning till 5-6 g/d är ett långsiktigt mål. Bakgrunden är främst betydelsen av saltintaget för blodtrycket (1-4). Ett högt saltintag ökar risken för högt blodtryck som är en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.

Högt blodtryck är en av de tio enskilt största riskfaktorerna för sjuklighet och död i i-länderna enligt WHO (5). En genomgång av prevalensdata för högt blodtryck visar att drygt en fjärdedel av vuxna i världen hade högt blodtryck år 2000. I analysen ingick data från Sverige baserade på Monica-studien som omfattar ett urval av den vuxna befolkningen i Göteborgsområdet och norra Sverige. Andelen med högt blodtryck (SB > 140 mmHg eller DB > 90 mmHg) var omkring 40 procent. Enligt författarnas prognos kommer andelen i befolkningen med hypertoni globalt att öka med några procentenheter fram till år 2025. Det totala antalet individer med hypertoni kommer därigenom att öka med 60 procent under samma tidsperiod (6).

Enligt kostdata är intaget idag i storleksordningen 8-10 gram per dag, medan mätningar av dygnsuriner ger något högre skattningar, 8-12 gram per dag. Huvudkällor är beredda produkter som kött- och charkprodukter, bröd och spannmålsprodukter, samt bordssalt. För att åstadkomma önskvärd minskning av saltintaget är det nödvändigt att livsmedelsindustrin och storhushållssektorn drar ner på saltanvändningen i sina produkter.

Amerikanska riktlinjer för högt blodtryck

National Heart, Lung, and Blood Institute i USA publicerade 2003 nya riktlinjer för diagnos och behandling av högt blodtryck (7). Man har sänkt gränsen för vad som ska anses var normalt blodtryck till 120 mmHg (systoliskt) och 80 mmHg (diastoliskt). Den tidigare gränsen var 140/90. Intervallet mellan högt blodtryck och normalt blodtryck betecknas som ”prehypertension”, dvs. ett förstadium till högt blodtryck. 

Kost- och livsstilsfaktorer

En hälsosam livsstil är viktig för att förebygga högt blodtryck hos alla och är oundgänglig i behandlingen av personer med högt blodtryck. De livsstilsförändringar som är effektivast om man vill minska blodtrycket är viktminskning för den som är överviktig, att äta en kost mycket frukt och grönsaker och rik på kalium, magnesium och kalcium, måttligt med fett framför allt lite mättat fett, lite salt och vara måttlig när det gäller alkohol. Dessutom är det viktigt att motionera. I riktlinjerna finns en översikt över vilken effekt sådana livsstilsförändringar kan ha på blodtrycket (se tabell 1). Andra kostfaktorer som kan ha betydelse är hög konsumtion av kaffe och intaget av långkedjiga n-3 fettsyror (1, 7).

Betydelsen av ändringar i kroppsvikt, kostvanor, fysisk aktivitet och andra livsstilsfaktorer för blodtrycket har oftast analyserats separat. Geleijnse et al. (8) redovisar en analys av betydelsen av olika kost- och livsstilsfaktorer för risken att utveckla högt blodtryck i några länder. Med användning av data från meta-analyser av interventionsstudier i kombination med distribution av blodtryck och riskfaktorer i befolkningen i några europeiska länder har man beräknat ”population attributable risk percentages” (PAR%) för de olika riskfaktorerna (tabell 2). PAR% är ett mått på olika faktorers procentuella bidrag till förekomsten av högt blodtryck. Analysen pekar på att PAR% varierar mellan < 1 % till 25 % beroende på faktor och land. För Finland, som sannolikt är mest likt Sverige av de studerade länderna, bidrar övervikt och högt saltintag mest till risken. Analysen har en rad svagheter, bl.a. påverkas skattningarna av val av cut-off för de olika faktorerna och det finns en osäkerhet i validiteten av en del kostdata, dvs. andelen av befolkningen med intag över respektive under cutoff-värdena. Sannolikt är intaget av kostfaktorerna underskattade, framför allt salt, vilket torde innebära att riskskattningen sammantaget inte påverkas i någon avgörande grad.

Brittisk expertrapport om salt

En expertkommitté knuten till den brittiska livsmedelsmyndigheten (Food Standards Agency, FSA) och hälsodepartementet publicerade 2003 en rapport om betydelsen av saltintaget för hälsan (4). Rapporten tar framför allt upp hur saltintaget påverkar blodtrycket och i den ges rekommendationer hur mycket salt man bör äta. Kommittén konstaterar att det vetenskapliga underlaget för ett samband mellan saltintag och blodtryck har stärkts sedan 1994, då en tidigare rapport publicerades. För vuxna rekommenderas att intaget bör vara högst 6 gram per dag, vilket innebär en 50-procentig minskning från det genomsnittliga intaget på omkring 9 gram per dag. Expertkommittén rekommenderar att barn och ungdomar begränsar sitt saltintag. De rekommenderade nivåerna för barn och vuxna är inte optimala enligt kommittén, utan nivåer som anses realistiska att kunna uppnås som genomsnitt för hela befolkningen.

FSA har också låtit analysera saltinnehållet i ett flertal snabb- och färdigmatsprodukter. Resultaten visar att saltinnehållet i många fall är högt, en portion kan ge upp till den maximalt rekommenderade mängden. Man uppskattar att omkring 75 procent av britternas saltintag kommer från industriellt beredda livsmedel. Mot bakgrund av expertrapporten och dessa data rekommenderar FSA att livsmedelsproducenter och storhushåll sänker saltinnehållet i sina produkter.

Situationen i Sverige

Data från olika undersökningar tyder på att saltintaget bland vuxna i Sverige är i storleksordningen 8-12 gram per dag. Enligt kostundersökningen Riksmaten 1997-98 var natriumintaget i genomsnitt 2,9 g/dag för kvinnor och 3,6 g/dag för män, motsvarande 7 respektive 9 gram koksalt (9). I dessa siffror ingår inte salt ”tillsatt vid bordet” och natriuminnehållet i maträtter baseras på standardrecept. Huvudkällorna till natrium är vanliga baslivsmedel som kött- och charkprodukter, bröd och spannmålsprodukter, matfett, ost samt hushållssalt (fig. 1). Det fåtal aktuella studier där man mätt saltinnehållet i dygnsuriner visar på genomsnittsintag på 8-12 g/d (10, 11, 12 ). Resultat från Livsmedelsverkets barnundersökning från 2003 visar att natriuminnehållet i maten, i förhållande till energiintaget, var på samma nivå som bland vuxna (13).

Liksom i Storbritannien visar analyser av snabbmat på den svenska marknaden (14) att saltinnehållet i många fall är högt. En undersökning av saltinnehållet i lunchrätter i Jönköpings län visade att rätterna i genomsnitt innehöll 4,1 gram koksalt per portion (15). Variationen mellan enskilda rätter (0,8-12 gram) och restauranger (2,0-7,1 gram) var stor, beroende på variation i både portionsstorlekar och natriumhalt. I en tidigare undersökning i Dalarna var saltinnehållet i de rätter man tagit prov från på restauranger, gatukök, personalmatsalar och skolor mellan 2,2 och 7,6 gram per portion. Saltinnehållet var högst i olika korvrätter och pizza (16). Skillnaderna mellan olika offentliga och privata restauranger var relativt små, med undantag för pizzerior där saltinnehållet var väsenligt högre.

Beräkningar baserade på Livsmedelsverkets SNÖ-råd (Svenska Näringsrekommendationer Översatta till livsmedel, 17) för en kvinna visar att huvudkällorna till salt är industriellt beredda livsmedel som t.ex. bröd och charkprodukter (fig. 2). I dessa beräkningar ingår inte natrium från hushållssalt eller kryddblandningar. En förutsättning för att uppnå saltrekommendationen är att saltnivån i dessa livsmedel sänks.

Önskvärda nivåer av salt i olika produkter

Vid revideringen av reglerna för nyckelhålsmärkning gjordes en genomgång av salthalter i olika produkter baserad på uppgifter i Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas och på en inventering av olika produktsortiment på marknaden. Det finns en stor variation i natriuminnehållet inom många produktgrupper (tabell 3). De gränsvärden för natrium som är kriterier för nyckelhålsmärkningen är tänkta att fungera som incitament för att sänka natriumhalten. För vissa produkter, t.ex. charkprodukter, saknas dock kriterier för natrium. För att uppnå rekommendationerna om salt enligt NNR 2004 behövs en generell sänkning av nivån i dessa produkter, samt att nivån i andra produkter, bl.a. bröd, ligger under gränserna för nyckelhålsmärkningen.

Tabell 1 Effekter av rekommenderade livsstilsförändringar på blodtryck enligt National Heart, Lung and Blood Institute, USA

*Rökstopp rekommenderas för att generellt minska risken för hjärt-kärlsjukdomar

** Effekterna av att genomföra dessa förändringar är dos- och tidsberoende och kan vara större för vissa individer

***Dietary Approaches to Stop Hypertension. Interventionsstudie med kostförändringar och saltreduktion (se Vår Föda 3, 2003).

****Motsvarar ca 2 glas vin för män och 1 glas vin för kvinnor

Tabell 2 PAR% för högt blodtryck (systoliskt > 140 mmHg) och kost- och livsstilsfaktorer i några länder.

Tabell 3 Natriumhalter (mg/100 g) i vissa livsmedel enligt livsmedelsdatabasen.
Gränser för natriumhalt enligt regler för nyckelhålsmärkning.

 
*median och spridning
#avser inte konserver


Figur 1 Källor till natrium enligt Riksmaten 1997-98. Värdena för potatis, kött, fisk och grönsaker omfattar även bidrag från hushållssalt i vissa rätter. 

Figur 2 Källor till natrium i en kost baserad på SNR. Avser en kvinna. Natrium från hushållssalt eller kryddblandningar ingår inte.

Referenser

1. Becker W, Lyhne N, Pedersen AN, Aro A, Fogelholm M, Þórsdottír I, Alexander J, Anderssen SA, Meltzer HM, Pedersen JI. Nordic Nutrition Recommendations 2004 – Integrating nutrition and physical activity. Nord 2004:13, Nordic Council of Ministers, Copenhagen.
2. WHO. Diet, nutrition and the prevention of chronic diseases. Report of the WHO/FAO Joint expert consultation. WHO Techn Rep Ser 916, Geneva:2003.  
3. EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26.
4. Scientific Advisory Committee on Nutrition. Salt and health. Food Standards Agency, Department of Health. The Stationery Office:2003.
5. WHO. World Health Report 2002. Reducing risks – promoting healthy life. Geneva, 2002.  Global health risks 2009
6. Kearney PM, Whelton M, Reynolds K, Muntner P, Whelton PK, He J. Global burden of hypertension: analysis of worldwide data. Lancet. 2005;365:217-23.
7. JNC 7 Express. The Seventh Report of the Joint National Committee on Prevention, Detection, Evaluation, and Treatment of High Blood Pressure. National Heart, Lung and Blood Institute, National Institutes of Health, U.S. Department of Health and Human Services. NIH Publication No. 03-5233, May 2003.
8. Geleijnse JM, Kok FJ, Grobbee DE. Impact of dietary and lifestyle factors on the prevalence of hypertension in Western populations. Eur J Public Health. 2004;14:235-9.
9. Becker W, Pearson M. Riksmaten 1997-98. Befolkningens kostvanor och näringsintag. Metod- och resultatanalys. Livsmedelsverket, Uppsala, 2002.
10. Larsson CL, Johansson GK. Dietary intake and nutritional status of young vegans and omni¬vores in Sweden. Am J Clin Nutr 2002;76:100-6.
11. Rosell M, Hellénius M-L, de Faire U, Berglund L, Gustafsson I-B, Johansson G. Contribution of a manually coded part in an optically readable, precoded seven-day food record for the intake of energy, nutrients and foods. Scandinavian Journal of Nutrition 2003;47:123-31.
12. Hulthén L, Aurell M, Klingberg S, Hallenberg E, Lorentzon M, Ohlsson C. Salt intake in young Swedish men. Public Health Nutr. 2010;13:601-5.

13. Enghardt Barbieri H, Pearson M, Becker W. Riksmaten – barn 2003. Livsmedels- och näringsintag bland barn i Sverige. Uppsala; Livsmedelsverket:2006. 
14. Torelm I. Snabbmaten – för fet men ger för lite energi. Vår Föda 2003;55(2):30-31.
15. Becker. Salt i lunchrätter i Jönköpings län - Resultat från analysprojekt i 8 kommuner hösten 2007. Rapport 2008:16. Livsmedelsverket.
16. Jansson B. Lunchmat i Dalarna. Vår Föda 1992;44:425-30.
17. Enghardt Barbieri H, Lindvall C. Svenska Näringsrekommendationer översatta till livsmedel. Underlag till generella råd på livsmedelsnivå. Livsmedelsverket, Rapport 1-2003.