Många gravida och ammande oroar sig för miljöföroreningar som kan finnas i vissa fiskarter, och en del avstår därför från att äta fisk. Det är synd med tanke på att flesta, och vanligaste, fiskarna inte innehåller för mycket miljöföroreningar. Tvärtom är det bra att äta fisk! Fisk innehåller flera nödvändiga näringsämnen som D-vitamin, jod, selen och omega-3-fettet DHA.
De fiskar som kan innehålla mycket miljöföroreningar - kvicksilver, dioxiner och PCB:er - är sorter som de flesta äter sällan, men som kan vara vanliga vid fritidsfiske.
Kvicksilver
Höga halter kvicksilver kan finnas i
- abborre
- gädda
- gös
- lake
- rocka
- stor hälleflundra
- svärdfisk
- tonfisk, fryst/färsk.
Tonfisk på burk tillhör en annan art än den som säljs färsk och innehåller inte höga halter kvicksilver.
Hur påverkar det fostret/barnet?
Kvicksilver förs över till fostret/barnet via moderkakan och bröstmjölken. Höga halter kvicksilver kan skada fostrets hjärna och nervsystem, utan att du själv påverkas. Det beror på att hjärnan och nervsystemet under utvecklingsperioden är särskilt känsligt för påverkan. Även under de första levnadsmånaderna fortsätter hjärnan/nervsystemet att utvecklas.
I studier har man sett att barn som utsatts för höga halter kvicksilver under fostertiden bland annat riskerar att få fördröjd motorisk och mental utveckling, påverkan på minnet och sämre finmotorik.
Hur mycket kan jag äta?
Tidigare var rådet att gravida och ammande helt skulle avstå från dessa fiskar. För några år sedan enades WHO och FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) om en gräns för ett säkert intag av kvicksilver. Detta intag anser man är utan risk för skador på fostret. Om man äter fisk som kan innehålla höga kvicksilverhalter högst 2-3 gånger per år överskrids inte denna gräns.
Dioxin och PCB
Höga halter dioxin och PCB kan finnas i
- strömming
- vildfångad (inte odlad) lax från Östersjön, Vänern och Vättern
- vildfångad (inte odlad) öring från Östersjön, Vänern och Vättern
- röding från Vättern.
Den lax som säljs i vanliga affärer är oftast odlad eller från Atlanten och Stilla havet. Den innehåller inte höga halter miljöföroreningar.
Hur påverkar det fostret/barnet?
Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxin och PCB. Dessa ämnen förs över till fostret/barnet via moderkakan och bröstmjölken. Höga halter kan bland annat skada hjärnan och nervsystemet, vilket kan ge beteende- och minnesstörningar. Ämnena kan också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan och hormonsystem.
Hur mycket kan jag äta?
Dioxin och PCB lagras i kroppen under många år. Därför räcker det inte att man drar ner på fisk som kan innehålla mycket dioxin och PCB när man väl är gravid. Då kan man redan ha hunnit samla på sig höga halter, som sedan förs över till fostret/barnet. I stället är det viktigt att kvinnor under hela sin uppväxt, fram till och med barnafödandet, utsätts för så lite dioxin och PCB som möjligt.
Rådet är att äta fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern högst 2-3 gånger per år. Rådet gäller gravida och ammande men också övriga kvinnor i barnafödande ålder och barn.
Rådet grundar sig på hur mycket dioxin man kan få i sig utan att det som kallas tolerabelt dagligt intag överskrids. Det tolerabla dagliga intaget baseras på omfattande forskning om effekter som uppkommer när djurfoster utsätts för dioxin.