I alla tider har människan försökt förbättra sina kulturväxter genom att förändra växternas arvsmassa – gener. Detta har skett med hjälp av olika korsnings- och förädlingsmetoder.
Utvecklingen inom gentekniken har skapat nya möjligheter att tillföra grödor och livsmedel egenskaper som inte går med traditionellt förädlingsarbete.
Genteknik är en omdiskuterad teknik. Inom EU ställs därför hårda krav på märkning för att man som konsument ska kunna veta om en vara innehåller eller framställts av genmodifierade organismer (GMO). På den här sidan kan du läsa mer om gentiskt modiferad mat.
På den här sidan
När används genetisk modifiering inom livsmedelsområdet?
Vilka produkter kan vara genetiskt modifierade?
Finns det risker med genetiskt modifierad mat?
Hur vet man om ett livsmedel är genetiskt modifierat?
En del produkter behöver inte märkas
Märkning utanför EU
När används genetisk modifiering inom livsmedelsområdet?
Genetiskt modifierade grödor har funnits på världsmarknaden i över tio år. Den vanligaste användningen av tekniken är att gener från en jordbakterie förs över till växter för att växterna ska klara insektsangrepp och bekämpningsmedel bättre. En växt som är motståndskraftig mot insekter kallas insektsresistent medan en växt som tål bekämpningsmedel kallas herbicidtolerant. Fördelen med dessa är odlaren inte behöver använda lika mycket bekämpningsmedel som när man odlar konventionella växter.
Denna typ av genteknik används också för att ta fram grödor med bättre näringsinnehåll. På så sätt har man fått fram raps med bättre oljesammansättning och ris som innehåller mer A-vitamin.
Ett annat område där man utnyttjar tekniken är vid framställningen av exempelvis vitaminer, aminosyror och enzymer som sedan används i livsmedelsindustrin.
Vilka produkter kan vara genetiskt modifierade?
De största genetiskt modifierade grödorna i världen är soja, majs, raps, bomull och ris.
I EU finns några genetiskt modifierade växtsorter som är godkända för användning inom livsmedelsproduktion, till exempel soja, majs och raps. I Europa odlas genetiskt modifierade majs i Frankrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Spanien, Tjeckien och Tyskland. Sammanlagt finns knappt hundra godkända genetiskt modifierade produkter i EU. I Sverige finns bara ett fåtal produkter på marknaden.
Finns det risker med genetiskt modifierad mat?
EU har världens hårdaste lagstiftning kring genetiskt modifierade organismer, GMO. Det ska garantera att endast säkra genetiskt modifierade livsmedel släpps ut på marknaden. Innan en produkt godkänns gör Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, en riskbedömning av produkten. För att till exempel genetiskt modifierad majs ska godkännas måste experterna bedöma att den är lika säker att äta som konventionell majs. Läs mer om hur GMO godkänns under rubriken till vänster på sidan.
Varje genetiskt modifierad växt bedöms också ur miljösynpunkt, till exempel om den kan bli ett besvärligt ogräs eller få andra negativa konsekvenser för miljön, innan den godkänns. I Sverige är det Jordbruksverket som ansvarar för den bedömningen.
Läs mer under rubriken Regler för GMO till vänster på sidan.
Hur vet man om ett livsmedel är genetiskt modifierat?
EU-lagstiftningen ställer hårda krav på märkning av genmodifierade organismer, GMO. Syftet är att man som konsument, genom tydlig märkning, ska ha möjlighet att göra ett medvetet val mellan genetiskt modifierade produkter och konventionella produkter.
Alla produkter som består av, innehåller eller har framställts av GMO ska märkas. På en produkt kan det till exempel stå ”framställd av genetiskt modifierad soja”. Även livsmedel som är framställda av GMO men som genom olika processer inte längre innehåller något DNA från en GMO ska märkas, till exempel tomatpuré, majsstärkelse och rapsolja.
En del produkter behöver inte märkas
Enzymer, aminosyror och vitaminer framställda av så kallade genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) och där inget sådant material finns i slutprodukten, behöver inte märkas.
Livsmedel som av tekniska skäl tillförts små mängder GMO oavsiktligt behöver inte märkas. Konventionell majs som mals i en kvarn där det också har malts genetiskt modifierad majs kan till exempel oavsiktligt tillföras små mängder GMO från den genetiskt modifierade majsen. Högst 0,9 procent av råvaran får vara GMO, utan att produkten behöver märkas. En förutsättning är att den GMO som oavsiktligt hamnat i produkten är riskbedömd och godkänd. Icke-godkänd GMO får aldrig förekomma i en produkt.
Kött, mjölk och ägg från djur som har utfodrats med genetiskt modifierat foder är inte genetiskt modifierade produkter och behöver därför inte märkas. Det gäller även kläder som är gjorda av genetiskt modifierad bomull.
Märkning utanför EU
I USA behöver inte genetiskt modifierade produkter märkas. Däremot riskbedöms och godkänns produkterna innan de släpps ut på marknaden. De amerikanska myndigheterna menar att om en produkt bedöms vara ofarlig för människors hälsa, så behöver den inte märkas.