Många undrar varför man ska äta ekologisk mat. En vanlig fråga är om den är nyttigare och hälsosammare än annan mat. På den här sidan sammanfattar vi kortfattat vad vi vet i dag om ekologisk mat.
Informationen bygger på forskningsresultat från exempelvis universitet och institut samt Livsmedelsverkets egna forskningsprojekt.
Länk till referenser för nedanstående text finns i högermarginalen.
På den här sidan
Regeringens och myndigheternas ansvar
Näringsämnen
Bekämpningsmedelsrester
Hälsofarliga ämnen
Andra ämnen
Regeringens och myndigheternas ansvar
I Jordbruksdepartementets broschyr ”Mat för idag och i morgon (2006)” beskriver regeringens sin syn på ekologiskt lantbruk:
”Ekologiskt lantbruk innebär att lantbrukarna hushåller med tillgängliga naturresurser och tar stor hänsyn till miljön och djuren när de producerar mat.
Självförsörjningsgraden inom det ekologiska lantbruket är hög. Syftet med att producera mat på detta sätt är att få en livsmedelsproduktion som värnar om djur och miljö och som samtidigt är konkurrenskraftigt på lång sikt.
Kort sagt ska det ekologiska lantbruket bidra till ett hållbart samhälle för människor och djur.”
Regeringen har satt upp särskilda mål för att öka den ekologiska produktionen fram till år 2010. Målen innebär att den certifierade ekologiska jordbruksmarken bör öka från 7 procent år 2005 till 20 procent år 2010.
Det finns även ett mål om att en fjärdedel av den mat som köps till den offentliga sektorn (till exempel skolor, daghem och sjukhus) ska vara ekologisk år 2010.
För att målen ska kunna uppnås måste konsumenterna vilja ha och köpa ekologisk mat. Regeringen har därför på flera sätt främjat både produktion och konsumtion av ekologiska livsmedel. Flera myndigheter har fått uppdrag av regeringen för att de nya målen ska kunna uppnås.
Den regeringen som efterträdde efter valet i september 2006 har samma målsättning att öka produktionen och konsumtionen av ekologiska livsmedel som den föregående regeringen hade.
Näringsämnen
Ekologisk mat innehåller generellt inte mer av olika näringsämnen än annan mat.
Om man vill undersöka skillnader mellan grödor som odlas ekologiskt eller konventionellt krävs det försök som pågår i flera år, så att man får årsvariationer.
Jämförelse mellan odlingsmetoder
Några saker som kan påverka resultaten i undersökningarna är jordmån, nederbörd, temperatur och växtsort. Försöken måste läggas upp så att allt som kan påverka resultatet är så lika som möjligt. Det är bara metoden att odla som får skilja sig åt. Annars kan man inte se om det är metoden att odla som ger olika mängd näringsämnen eller inte.
C-vitamin och A-vitamin
Det går att påverka hur mycket vitamin C och A-vitamin (betakaroten) det blir i grödan genom att variera mängden kväve i gödselmedlen. Mer kväve i odling av morötter och potatis har exempelvis visat sig ge lägre innehåll av vitamin C och högre innehåll av beta-karoten.
De gödselmedel som används till ekologiska grödor kan innehålla kväve i en form som växten har svårt att ta upp. Ekologiska grödor kan därför innehålla något mer av vitamin C. Hittills har man inte kunnat visa att innehållet av andra vitaminer och mineraler påverkas av odlingsmetoden.
Protein
Innehållet av protein är genomgående lägre i ekologiskt odlad spannmål. För att öka innehållet av protein i spannmål används därför en del sorter med högre proteinhalt i ekologisk odling.
Undersökningar har även visat att ekologiska grödor innehåller mindre vatten än andra grödor.
Fettkvalitet
Fettkvaliteten hos betande djur påverkas av vad de äter. Det är innehållet av omega-3 fettsyror i mjölk och kött som kan skilja. Kött och mjölk från de mjölkkor som till största delen äter gräs, hö och ensilage innehåller mer omega-3 fettsyror än kött och mjölk från de kor som äter mer kraftfoder och spannmål, men mindre gräs, hö och ensilage.
Varken kött eller mjölk är några stora källor till omega-3 fettsyror för oss. Därför spelar denna ökning bara en liten roll i vår mat.
Bekämpningsmedelsrester
I konventionell odling används kemiska bekämpningsmedel för bekämpning av olika skadegörare, till exempel ogräs, svampsjukdomar och skadeinsekter i fält. Även kemiska tillväxtregulatorer får användas i konventionell odling. Tillväxtregulatorer påverkar tillväxten hos grödor genom hormonverkan. Vissa av medlen får användas vid transport och vid lagring av livsmedlen.
Beroende på när och hur dessa medel används, kan rester av kemiska bekämpningsmedel och tillväxtregulatorer finns kvar på livsmedlen när de äts.
EU-s regler om bekämpningmedel
I EU-s förordning om ekologisk produktion anges vilka metoder som är tillåtna vid ekologisk odling, djuruppfödning och produktion av mat.
Inom ekologisk odling är kemiska bekämpningsmedel eller tillväxtregulatorer inte tillåtna. EUs förordning om ekologisk produktion anger vilka typer av växtskyddsmedel som istället får användas vid produktion av ekologiska livsmedel.
Vid odling får medel som framställts ur naturligt förekommande ämnen, bland annat vegetabiliska oljor, bivax, rovinsekter, och mineraloljor istället användas. Inom ekologisk växthusodling, liksom även i konventionell växthusodling används rovinsekter mycket ofta för bekämpning av skadeinsekter. Andra tillåtna medel används i mycket begränsad omfattning.
Kontroll av bekämpningsmedel
De bekämpningsmedel som får användas i ekologiskt jordbruk ingår för närvarande inte i kontrollen av bekämpningsmedelsrester på livsmedel. Det betyder att kontrollen inte kan upptäcka om det finns rester i maten av de bekämpningsmedel som används inom ekologisk odling. Nya regler är på väg inom detta område.
Livsmedelsverket kontrollerar
För rester av bekämpningsmedel och växtregulatorer i livsmedel finns gränsvärden som till största del är gemensamma inom EU.
Livsmedelsverket kontrollerar årligen att gränsvärdena inte överskrids i vegetabiliska livsmedel som har framställts i Sverige, inom EU och som importerats till Sverige från länder utanför EU. Kontrollen omfattar grönsaker, frukt, spannmål, juicer, musli, barnmat med mera. Av dessa prov är ca 1-2 procent ekologiskt producerade enligt produkternas märkning.
Resultat av kontrollen år 2006
I Livsmedelsverkets kontrollprogram år 2006 togs 27 prov av färska ekologiska grönsaker och frukter. I dessa påträffades inga mätbara resthalter av de undersökta bekämpningsmedlen.
Av samtliga prov av färska grönsaker och frukter som togs år 2006 (1120 prov) och som innefattade både ekologiska och konventionella livsmedel påträffades bekämpningsmedelsrester i 65 % av proverna. I drygt 5% av dessa prover överskreds dessutom gällande gränsvärden för bekämpningsmedel. De årliga undersökningarna visar att rester av konventionella bekämpningsmedel generellt påträffas i lägre grad i vegetabilier som producerats i Sverige än i EU eller som importeras.
Resultat av kontrollen år 2007
I undersökningen år 2007 togs 11 prov av ekologiska livsmedel. Inga mätbara rester av bekämpningsmedel kunde hittas i dessa prov.
Projekt 2006-2007
Under 2006-2007 genomförde Livsmedelsverket ett projekt med målsättningen att öka kunskapen om huruvida den mat som säljs som ekologisk också är fri från rester av bekämpningsmedel.
Projektet innebar att antalet färska ekologiska frukter och grönsaker som provtogs ökade till 148 stycken totalt år 2006-2007. Produkterna hade odlats i Sverige, i andra EU-länder och importerats till Sverige från länder utanför EU. Resultatet var att bekämpningsmedel påträffades i endast två av de 148 proverna, i båda fall under gällande gränsvärden. Resultatet i undersökningen tycer på att den ekologiska märkningen trovärdig.
Rester av bekämpningsmedel
Rester av bekämpningsmedel hittas oftare i konventionellt producerade vegetabilier från andra EU-länder och länder utanför EU än i svenska konventionellt producerade vegetabilier.
Studie av bekämpningsmedelsrester
En pilotstudie från Sverige visade att urinen hos personer som föredrog ekologisk mat innehåller mindre rester av bekämpningsmedel än urinen hos personer som till största del väljer annan mat.
Hälsofarliga ämnen
Naturliga gifter (toxiner)
Naturliga gifter kan produceras av växter vid olika former av stress. Växten använder de naturliga gifterna bland annat som skydd mot sjukdomar och skadedjur.
Kemiska bekämpningsmedel används inte som skydd i den ekologiska odlingen. Teoretiskt sett skulle det därför kunna bildas mer naturliga gifter i ekologiska grödor, bland annat som skydd mot skadegörare. Men kunskapen om naturliga gifter är liten. Forskning inom detta område pågår bland annat inom ett forskningsprojekt inom EU (QLIF - Quality Low Input Food) där man studerar hur ekologisk odling påverkar livsmedelskvaliten.
Ett exempel på ett naturligt gift i mat är solanin som bildas i potatis. Om potatis innehåller mycket solanin kan det ge illamående, magont och diarré. Innehållet av solanin skiljer sig inte mellan potatis som odlats ekologiskt och potatis som odlats konventionellt. Livsmedelsverkets studier visar i stället att val av potatissort och miljöförhållanden under odling och lagring har större betydelse för hur mycket solanin som bildas i potatis. Dessa resultat överensstämmer med de resultat som presenterats av andra forskare vid en europeisk konferens om ekologisk produktion som hölls år 2006. Läs mer på länken till höger.
Sjukdomsalstrande mikroorganismer
Inom ekologisk odling används mera så kallade organiska gödselmedel, till exempel stallgödsel, än i konventionell odling. Av den anledningen skulle man kunna tänka sig att det borde finnas mer smittbärande mikroorganismer (bakterier och virus) i ekologiska grödor.
Livsmedelsverket har undersökt om sallat som odlas ekologiskt innehåller mer smittbärande bakterier än konventionell sallat. Undersökningen visade inte på några skillnader. Eftersom det var få prov i undersökningen går det inte att säga säkert att det aldrig finns några sådana skillnader.
Mögelgifter (mykotoxiner)
Mögelgifter bildas av mögelsvampar vid vissa förhållanden, till exempel hög fuktighet. Det finns flera hundra mögelgifter beskrivna. Kemiska bekämpningsmedel mot mögelsvampar får inte användas i ekologisk odling och används mycket lite i konventionell odling.
Istället avgör andra saker som väderlek, växtföljd och utsädessort hur mycket mögelsvampar det blir på grödan. Att skörden inte torkas tillräcklig eller lagras fel kan leda till att det bildas mögelsvampar.
Vi utsätts för en del av dess mögelgifter via mat. Exempel på några typer av mögelgifter :
- aflatoxiner som kan finnas i nötter, majs och fikon.
- ochratoxin A som kan bildas av vissa mögelsvampar i spannmål, kaffe, rött vin, russin, torkade baljväxter, kryddor med mera.
- patulin som kan bildas av mögelsvampar som angriper frukt och bär.
- trichotecener, där deoxynivalenol (DON) är den vanligaste, som kan förekomma i spannmål.
Livsmedelsverket har inte kunnat visa att det finns skillnader mellan ekologiskt och konventionellt odlade bär och spannmål när det gäller hur mycket patulin som finns i sylt eller hur mycket ochratoxin och trichotecener det finns i spannmål. Andra forskare har kommit fram till liknande resultat.
Andra ämnen
Nitrit och nitrat
Nitrit och nitrat finns i många livsmedel, antingen naturligt eller som tillsatt konserveringsmedel. Det finns regler om hur mycket nitrit och nitrat som får användas som tillsats i mat. Natriumnitrit och kaliumnitrat får tillsättas till ekologiska livsmedel.
Nitrit tillsätts i charkuterivaror, till exempel korv, för att hämma tillväxten av den giftiga bakterien Clostridium botulinum.
Undersökningar har visat att höga halter av nitrit och nitrat som finns i mat kan påverka både djur och människor på ett negativt sätt. Bland annat kan små barn drabbas av försämrad syretransport (methemoglobinemi).
Sedan den 1 december 2007 är den tillåtna nitrithalten som livsmedelstillsats i ekologiska charkuterivaror lägre än i konventionella.
Vissa grödor, till exempel spenat, sallat, mangold och rödbeta har förmågan att ta upp och binda nitrat från jorden och gödsel. Dricksvatten kan i vissa fall innehålla för mycket nitrat i jordbruksbygder. Det gäller framför allt vatten från grävda brunnar. Orsaken är att ytvatten med mycket nitrat rinner ner i brunnen.
Nitratinnehållet i grödor ökar om solstrålningen och vattentillgången är begränsad. Den ökar också med mognadsgrad och om grödan gödslas mycket med lättlösliga kvävegödselmedel. Nitratinnehållet varierar också mellan olika sorter av exempelvis rödbetor.
Många internationella studier visar att ekologiska grönsaker innehåller mindre nitrat än konventionella grönsaker. Det beror på att de gödselmedel med kväve som används inom ekologisk odling verkar långsamt och därmed inte överför lika mycket nitrat som de gödselmedel som används i annan odling.
Kadmium
Generellt finns det inga tydliga skillnader i innehåll av kadmium mellan ekologisk och icke ekologisk mat.
Kadmium finns naturligt i marken (berggrunden) och det finns olika mycket på olika platser. I sura jordar kan kadmium lättare tas upp av växter än på neutrala jordar.
Innehållet av kadmium varierar mellan grödor. Dels beror det på grödornas förmåga att ta upp kadmium, dels på hur mycket kadmium jorden innehåller. Dessutom tar olika sorter av samma gröda upp olika mängd kadmium. Sockerbetor och morötter är exempel på grödor med högt innehåll av kadmium. Kadmium tillförs åkermarken med handelsgödsel, stallgödsel, rötslam, och som torrt nedfall från luften och i regnvatten.
Svenska studier har visat att kadmiuminnehållet i ekologiskt nötkött inte skiljer sig från konventionellt nötkött. Njurarna hos ekologiska grisar innehåller däremot mer kadmium än hos konventionella grisar. Det beror troligen på att grisarna bökar i jorden.
Kadmiuminnehållet i ekologiskt och konventionellt odlat vete har undersökts i svenska studier. Försöket bedrevs på två olika platser. På den ena odlingsplatsen blev kadmiumhalten lägre i det ekologiska vetet än i det konventionella och på den andra platsen blev resultatet tvärtom.
Genetisk modifierade organismer
Inom ekologisk produktion är produkter som har sitt ursprung i genetiskt modifierade organismer för närvarande inte tillåtna.