Aktörer och ansvar - Livsmedelsverket

Aktörer och ansvar

På den här sidan

Vem ansvarar för dricksvattnet?
Dricksvattenförsörjningen i Sverige
För vilka gäller dricksvattenföreskrifterna?
Vilket ansvar har myndigheterna?
Vattentäkten
Från vattenverk till kran hos konsument
Offentlig kontroll
Vilken aktör har ansvar vid kris? 

 

Vem ansvarar för dricksvattnet?

Enligt livsmedelslagstiftningen är det den som producerar eller tillhandahåller ett livsmedel som är ansvarig för att livsmedlet är säkert och uppfyller myndigheternas krav. När det gäller dricksvatten är det alltså den som producerar dricksvatten eller förser konsumenterna med dricksvatten via ett ledningsnät, som ska uppfylla kraven i bland annat Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten.

Dricksvattenförsörjningen i Sverige

Kommunerna ansvarar för den oftast storskaliga produktionen och distributionen av kommunalt, så kallat allmänt dricksvatten. I en del kommuner är drift och underhåll av vattenverk och distributionsanläggningar, alltså ledningsnät, utlagda på entreprenad. Respektive kommun eller driftentreprenör har information om den egna dricksvattenproduktionen och dricksvattenkvaliteten. Svenskt Vatten är branschorganisation för de kommunala dricksvattenproducenterna.

De över 2 000 kommunala vattenverken står för ca 85 procent av den totala dricksvattenförsörjningen i Sverige. De kommunala vattenverken varierar mycket i storlek, från mycket små vattenverk som försörjer ett par familjer, till de mycket stora i till exempel Stockholm, Göteborg och Skåne som försörjer många hundra tusen personer med dricksvatten. Det finns också minst 2 000 övriga, privata vattenverk som försörjer bland annat samfälligheter, livsmedelsföretag, offentliga och kommersiella anläggningar med dricksvatten. Dessa anläggningar är oftast relativt små. Cirka 1–1,5 miljoner personer har helt eller delvis enskild dricksvattenförsörjning, till exempel i sitt fritidsboende.

För vilka gäller dricksvattenföreskrifterna?

Dricksvattenföreskrifterna gäller för alla som producerar eller tillhandahåller, det vill säga förser konsumenter med dricksvatten, som är avsett för dryck, matlagning eller beredning av livsmedel från dricksvattenanläggningar som:
• producerar 10 kubikmeter dricksvatten per dygn och mer eller
• försörjer 50 personer och fler med dricksvattnet.

Föreskrifterna gäller också om dricksvattnet tillhandahålls i en offentlig eller kommersiell verksamhet oavsett hur stor dricksvattenproduktionen är.

Med offentlig verksamhet menas att allmänheten har tillträde och att verksamheten bedrivs i statlig eller kommunal förvaltning eller av ett landsting. Exempel på offentlig verksamhet är skolor, sjukhus och sjukhem.
Med kommersiell verksamhet menas verksamhet som tar betalt för att tillhandahålla dricksvatten.

Till kommersiell verksamhet räknas också verksamhet där man inte direkt tar betalt för dricksvattnet men där det finns ett nära samband mellan tillhandahållandet av dricksvatten och den övriga kommersiella verksamheten. Exempel på kommersiell verksamhet är caféer, restauranger och hotell med egen dricksvattenförsörjning.

Enskild vattenförsörjning omfattas inte av dricksvattenföreskrifterna, se vidare under rubriken Egen brunn.

Den som ansvarar för ett vattenverk eller en distributionsanläggning för dricksvatten som omfattas av dricksvattenföreskrifterna ska anmäla detta för registrering hos sin kommunala kontrollmyndighet.

Vilket ansvar har myndigheterna?

Kommunerna har, med stöd av länsstyrelsen, ansvar för den övergripande planeringen för hur mark- och vattenresurserna ska användas. Plan- och bygglagen (PBL) ger ramarna för detta. I kommunens översiktsplan visas hur framtida bebyggelse, lokalisering av verksamheter och utveckling av trafikstråk är planerade. Utnyttjandet av marken för bebyggelse måste där vägas mot bland tillgång till och skydd av vattenresurserna.


 

Organisation myndigheters ansvar från täkt till kran
   
 
 

Många aktörer är inblandade i kedjan från råvattentäkt till dricksvattenkranen.


Vattentäkten

Det vatten som ska bli dricksvatten kallas för råvatten och kan komma från sjöar och vattendrag, det vill säga ytvatten, eller från grundvatten som finns nere i marken eller i sprickzoner i berget.

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för föreskrifter, allmänna råd och vägledningar för förvaltningen av sjöar och vattendrag, och de fem vattenmyndigheterna har det övergripande ansvaret att EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige.

Sveriges geologiska undersökningar, SGU, är den myndighet som ansvarar för frågor som rör berg, jord och grundvatten. SGU har ett särskilt ansvar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.

Regler som rör skydd av vattentäkter finns i miljöbalken.

Från vattenverk till kran hos konsument

Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter reglerar hanteringen av dricksvatten från att råvattnet pumpas in i vattenverket. I föreskrifterna finns bland annat krav på dricksvattenberedningen och hur distributionsanläggningen ska underhållas och skötas. Det finns också kvalitetskrav i form av gränsvärden för det dricksvatten som lämnar vattenverket (utgående dricksvatten).

Boverket är en förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning av mark- och vattenområden, för fysisk planering, byggande och förvaltning av bebyggelsen och för boendefrågor. Boverkets byggregler, BBR avsnitt 6, innehåller föreskrifter och allmänna råd om de krav som ställs på VA-installationerna för dricksvatten i byggnader.

Dricksvattnet som tappas ur kranen hos konsumenten ska uppfylla kvalitetskraven, det vill säga de gränsvärden, som anges i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter.

Offentlig kontroll

Offentlig kontroll innebär att en myndighet kontrollerar att den som bedriver en verksamhet uppfyller lagstiftningens krav. Om verksamhetsutövaren inte uppfyller lagstiftningens krav ska myndigheten göra det som krävs för att verksamhetsutövaren ska rätta till bristen.

Det är de lokala kontrollmyndigheterna på kommunal nivå som har ansvar för den offentliga kontrollen av dricksvatten. I Sverige finns i dag 290 kommuner, men för närvarande (2010) bara 268 lokala kontrollmyndigheter på kommunal nivå. Flera kommunala kontrollmyndigheter har bildat gemensam förvaltningsorganisation inom miljö-, livsmedels- och dricksvattenkontrollen. En av Livsmedelsverkets uppgifter är att leda och samordna kommunernas kontroll.

Länsstyrelserna har ansvar att på regional nivå stödja kommunerna. Kommunernas beslut kan överprövas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen har också till uppgift att kontrollera hur kommunerna utför sin kontroll. Om det finns brister i den kommunala offentliga kontrollen kan Livsmedelverket förelägga, det vill säga kräva, att kommunen åtgärdar bristerna.

Vilken aktör har ansvar vid kris?

En grundläggande princip i det svenska krishanteringssystemet är ansvarsprincipen. Det innebär att den myndighet som normalt ansvarar för en verksamhet har ansvaret även i en krissituation. För mer information om Livsmedelsverkets arbete inom krisberedskapsområdet, se under rubriken Krisberedskap.

Uppdaterad: 2014-03-06