Pålitliga metoder för analys av kostfiber (fiber) behövs av flera skäl, t.ex:
uppgift om näringsinnehåll i kostdatabaser
näringsvärdesdeklaration
näringspåståenden (kostfiberkälla och högt kostfiberinnehåll)
hälsopåståenden kopplade till fiber och olika fiberkomponenter
kostundersökningar, forskning
kontrolländamål
Sedan Livsmedelsverkets föreskrifter om näringsvärdesdeklaration ändrades den 30 september 2009 (LIVSFS 2009:9) som ett införlivande av direktivet 2008/100/EG föreskriver Livsmedelsverket inte längre vilken analysmetod som ska användas för bestämning av kostfiber.
Inom Codex finns ett långt gånget förslag (steg 8) som listar internationellt vedertagna metoder för kostfiber ”List of methods for dietary fibre”. Steg 8 innebär att förslaget ska upp för antagande i Codex Alimentarius högsta beslutande organ Codex Alimentarius Commission (CAC). Går allt enligt planerna blir detta sommaren 2010. Det är ännu oklart när EU kommer att färdigställa en vägledande lista.
I avvaktan på att EU tagit fram en vägledande lista rekommenderar Livsmedelsverket de metoder som framgår i Codexlistan.
Totalfiber
För bestämning av totalhalt kostfiber (fiber) används i Sverige vanligen
AOAC 985.29 (Prosky et al)
AOAC 991.43 (Lee et al) synonym med NMKL No 129, 2 ed, 2003
AOAC 994.13 (Theander et al) synonym med NMKL No 162, 1998
Resultaten från dessa tre metoder innefattar i huvudsak samma komponenter och är inbördes korrelerade. De tre metoderna mäter även lignin.
Enskilda fiberkomponenter
Betaglukan ingår i metoderna för totalhalt kostfiber enligt ovan, men kan även analyseras separat med de specifika metoder som anges i Codexlistan.
Fruktaner inklusive fruktooligosackarider (exempelvis oligofruktos, inulin, hydrolyserat inulin, polyfruktos) bestäms antingen med AOAC 997.08 (Hoebregs) eller AOAC 999.03 (McCleary et al).
Värdet på fruktaner kan i de flesta fall adderas till totalfiber enligt ovan och därmed öka fiberinnehållet. Vid hög halt fruktan i det analyserade livsmedlet kan emellertid gravimetriska metoder (AOAC 985.29 och AOAC 991.43) innefatta en icke försumbar delmängd av fruktanet.
Resistenta oligosackarider och resistent stärkelse ingår i den nya definitionen av kostfiber men måste analyseras separat (förutom RS3 som ingår i ovan nämnda metoder för totalhalt kostfiber).
Enskilda fiberkomponenter kan analyseras med AOAC 994.13 (Theander et al) och med de metoder som anges i Codexlistan.
Jämfört med att Livsmedelsverket tidigare föreskrivit en metod rekommenderas nu flera totalfibermetoder. Istället för enskilda dispenser för bestämning av fruktaner rekommenderas nu två likvärdiga fruktanmetoder. Vidare rekommenderas specifika metoder för enskilda fiberkomponenter som omfattas av definitionen på kostfiber.
Definitionen på kostfiber är gemensam inom EU och framgår av 5 § LIVSFS 2009:9 som utgör Sveriges införlivande av bilaga II i direktiv 2008/100/EG. I och med införlivandet av EG-direktivet har termen kostfiber ersatts av fiber i föreskrifterna om näringsvärdesdeklaration LIVSFS 2009:9. I direktivet finns en s.k. beaktandesats som ger en bakgrund till definitionen. Sådana beaktandesatser är vägledande för tolkning och tillämpning, men behöver inte införlivas som föreskrifter. Av beaktandesats 6 i ovan nämnda direktiv framgår att lignin (som är ett ämne nära förknippat med kostfiber) kan räknas in i kostfiber under följande förutsättningar.
”Kolhydratpolymerer med växtursprung som överensstämmer med definitionen av kostfibrer kan i växten vara nära knutna till lignin eller andra icke kolhydrathaltiga komponenter såsom fenolföreningar, vaxer, saponiner, fytater, kutin och fytosteroler. När dessa ämnen är nära knutna till kolhydratpolymerer med växtursprung och extraheras med kolhydratpolymererna för analys av fibrerna kan de anses vara kostfibrer. Om de skiljs åt från kolhydratpolymerer och tillsätts livsmedel bör dessa ämnen däremot inte betraktas som kostfibrer.”
Den sista meningen har sin motsvarighet i fotnot 1 i Codex definition på kostfiber, som finns i de reviderade Codex-riktlinjerna för näringsvärdesdeklaration beslutade av CAC 2009. Vid CCNSDU:s möte (nov 2009) enades kommittén om att fotnoten ändras till:
“When derived from a plant origin, dietary fibre may include fractions of lignin and/or other compounds associated with polysaccharides in the plant cell walls. These compounds also may be measured by certain analytical method(s) for dietary fibre. However, such compounds are not included in the definition of dietary fibre if extracted and re-introduced into a food.”
Förslagen till ändring är på steg 8 i Codexproceduren vilket innebär att ändringen kommer upp för antagande av CAC sommaren 2010.
Fördjupning:
Referens till Codexlistan: Appendix II in REPORT OF THE 31ST SESSIONOF THE CODEX COMMITTEE ON NUTRITION AND FOODS FOR SPECIAL DIETARY USES Düsseldorf, Germany 2 - 6 November 2009. ALINORM 10/33/26 (p. 45 – 46)
Codex-riktlinjerna för näringsvärdesdeklaration CAC/GL 2-1985 Rev 1993, 2003, 2006, 2009.
Efsa-utlåtande om kostfiber. Statement of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to dietary fibre (Request Nº EFSA-Q-2007-121) (expressed on 6 July 2007 at its 17th plenary meeting corresponding to item 10.1 of the agenda)
Förkortningar
AOAC – AOAC International – Internationell organisation som certifierar analysmetoder. Förkortningen brukar numera beskrivas som Association of Analytical Communities (tidigare the Association of Official Analytical Chemists)
CAC – Codex Alimentarius Commission
CCNFSDU – Codex Committee on Nutrition and Foods for Special Dietary Uses
EFSA – Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
EU – Europeiska Unionen
GL - guidelines
LIVSFS – Livsmedelsverkets föreskrifter
NMKL – Nordisk Metodikkommitté för Livsmedel
RS 3 – Resistent stärkelse typ 3