Fråga: Är det sant att det efter den 31 december 2009 måste alla länder som är medlemmar i Codex Alimentarius införa en lång rad förbud och restriktioner i fråga om vitaminer och mineralämnen?
Nej, detta är ett fullständigt felaktigt påstående.
Det finns ett Codexdokument som handlar om vitaminer och mineralämnen som säljs som kosttillskott, men de länder som är medlemmar i Codex Alimentarius behöver inte tillämpa dessa regler. Det kan finnas länder som frivilligt väljer att frivilligt tillämpa denna Codexstandard. I så fall måste tillverkaren uppfylla ett antal krav, men för konsumenten kommer det fortfarande vara möjligt att köpa kosttillskott innehållande vitaminer och mineralämnen.
Codex Alimentarius är ett system för att ta fram internationella standarder inom livsmedelsområdet. Dessa standarder har stor betydelse i samband med internationella tvister. Dessutom kan de på olika sätt påverka nationell lagstiftning eller lagstiftningen inom EU. Eftersom Sverige deltar i Codexarbetet är det möjligt att tillsammans med andra EU-länder påverka de standarder som tas fram inom Codex. En viktig skillnad mellan EU-regler och Codexstandarder är dock att det aldrig finns något krav på att länder som är medlemmar i Codex ska införa eller tillämpa Codexstandarder i sitt land.
Datumet 31 december 2009 kan möjligen bero på en sammanblandning mellan Codexdokumentet om vitaminer och mineralämnen och EU-reglerna för kosttillskott, men inte heller de EU-regler i fråga om kosttillskott som träder ikraft nämnda datum medför att konsumenter inte längre kan köpa kosttillskott innehållande vitaminer och mineralämnen.
Fråga: Var hittar man Codexdokumentet om vitaminer och mineralämnen?
Codexdokumentet som handlar om vitaminer och mineralämnen som säljs som kosttillskott heter Guidelines for vitamin and mineral food supplement. Det antogs 2005 och finns på Codex webbplats.
Finns det en svensk version av Codex Alimentarius?
Naturligtvis vore det en stor fördel om hela Codex Alimentarius kunde översättas till svenska. Det är som mycket annat en fråga om resurser och pengar. Textmassan är otroligt omfattande. En översättning måste dessutom uppdateras varje år. Den viktiga generella standarden för Livsmedelshygien har verket översatt. Den finns på verkets hemsida.
När kommer Codex Alimentarius att börja gälla i Sverige?
Codex Alimentarius är inte formellt bindande för någon stat. Däremot ska Codex Alimentarius vara riktmärke (benchmark) för vad ländernas lagstiftning fastställer. Sverige liksom alla EU-medlemmar är bundna av EG-lagstiftning. Även EU måste rätta sig efter Codex om inte starka vetenskapliga skäl visar på att EU kan avvika från Codexregler. Mer bundna blev alla länder då WTO (världshandelsorganisationen) bildades 1995 och speciellt gäller betydelsen av SPS -avtalet (under WTO) som pekar ut Codex Alimentarius som riktmärke för säkra livsmedel. Sverige har varit medlem i Codexkommissionen sedan starten 1962.
Vad är skälet att ni höjer gränsvärdena av Aflatoxin?
Inom FN:s regelarbete för livsmedel, Codex Alimentarius, har det sedan ett antal år tillbaka varit på förslag att införa ett gränsvärde för aflatoxin i ätfärdiga mandlar, hasselnötter och pistagenötter. Det förslag som länge diskuterades inom Codex, med stöd av JECFA:s riskvärdering, var 20 mikrogram/kg. EU:s gränsvärde är 4 mikrogram/kg.
Vissa länder har därför protesterat mot EU:s låga gränsvärde, som innebär att stora mängder av nötter inte kan säljas till EU eller stoppas och förstörs i EU:s importkontroll. Eftersom den globala handeln med dessa nötter är omfattande, har man med stöd av JECFA:s riskvärdering drivit kravet på ett gränsvärde för internationell handel på 20 mikrogram/kg, i stället för EU:s värde på 4 mikrogram/kg.
Efter några års diskussioner inom Codex insåg EU att man inte skulle få stöd för sitt låga gränsvärde. Man stod inför risken att bli nedröstad och hamna på ett gränsvärde på 20 mikrogram/kg. EU:s riskvärderingsorgan EFSA fick då i uppdrag att räkna på risken med en höjning av gränsvärdet till 10 mikrogram/kg. EFSA fann då att en ökning av gränsvärdet från 4 till 10 mikrogram/kg inte skulle innebära någon mätbar risk.
Med stöd av EFSA kunde därför EU i slutförhandlingarna i Codex få igenom det kompromissförslag på 10 mikrogram/kg, som man nu är på väg att föra in i EU-lagstiftningen.