Generellt sett och i ett internationellt perspektiv har vi bra kommunalt dricksvatten. Vi har gott om vatten och har inte varit tvungna att, som i många andra länder, använda förorenade sjöar, vattendrag och grundvatten till dricksvattenförsörjningen.
Det är dock inte ovanligt med estetiska eller tekniska kvalitetsproblem. Vattnet kan till exempel vara färgat, grumligt, lukta och smaka illa, eller vara aggressivt och angripa ledningsmaterial och ge järnutfällningar.
Denna typ av problem i kommunalt dricksvatten ska konsumenterna inte behöva acceptera och det finns krav i Livsmedelsverkets dricksvattenregler att kvalitetsproblemen måste åtgärdas.
Mindre vanligt är problem som kan ha betydelse för hälsan. De är oftast tillfälliga och handlar om bakterier i dricksvatten från vattenverk eller bakterietillväxt i begränsade delar av ett dricksvattennät.
I små grundvattenverk kan det även finnas problem med kemiska ämnen i vattnet, till exempel radon eller fluorid. Förekomsten av ämnena kan ha naturliga och geologiska orsaker.
Om man med bra vatten också menar bra säkerhet mot oförutsedda händelser och problem i dricksvattenförsörjningen och bra skydd av våra vattentillgångar, kan situationen vara sämre i Sverige än i jämförbara länder.
Förklaringen kan vara att vi i Sverige varit "bortskämda" med stor tillgång till bra vattentäkter, så att vi inte har tyckt att det har varit nödvändigt att prioritera säkerhetsaspekter och god beredskap inom detta område.
För att säkerställa försörjning med dricksvatten av god kvalitet i framtiden är det dock viktigt att dessa frågor prioriteras.