Vete, majs och potatis används som råvara för framställning av stärkelse. Under 2007 svarade majs för 49 procent, vete för 37 och potatis för 14 procent av stärkelseproduktionen i Europa. Maltodextrin, glukossirap och glukos (dextros) tillverkas av stärkelse genom olika grad av nedbrytning (hydrolys).
Glukossirap är en vanlig ingrediens i ett brett utbud av livsmedel, som glass, gelégodis, chokladfyllningar, kolor och drycker. Eftersom råvaran för framställning kan vara vete är en av de vanligaste frågorna till Livsmedelsverket om glukossirap är framställd av vete och om den i så fall utgör en risk för personer med celiaki eller veteallergi. Ingrediensen märks ibland glukossirap (vete), ibland saknas uppgift om vad glukossirapen har framställts av.
Bakgrunden till att olika märkning kan förekomma är att det ursprungligen fanns ett krav på att spannmål, som innehåller gluten och/eller produkter därav, t.ex. glukossirap, alltid måste anges. Glukossirap undantogs sedan temporärt från märkning om halten gluten var låg. Sedan 2007 finns permanenta undantag för glukossirap, maltodextrin och dextros när det gäller märkning, eftersom industrin visade att resthalterna av gluten inte utgör någon risk, vare sig för personer med celiaki eller för dem med allergi mot vete.
Gluten/gliadin eller fragment av gliadin undersöktes i 28 produkter inköpta i butik. Typiska produkter var glass, gelégodis, vingummi, marshmallows, mjuk nougat, kolor, chokladbitar med fyllning, drycker, kolasås och mjölkersättning. Produkter tillverkade i Sverige och fem andra europeiska länder ingick. Två produkter saknade uppgift om ursprungsland.
Två olika metoder användes vid analys av produkterna dels kompetitiv assay som upptäcker fragment av gliadin, dels sandwich assay för gliadin. Kvantifieringsgränsen för sandwichmetoden är 5 mg gluten/kg (5 ppm) och för den kompetitiva 10 mg gluten/kg (10 ppm).
I tre av 28 analyserade produkter påvisades gluten över 5 ppm, liksom fragment av gluten över 10 ppm. Produkterna var gelégodis och chokladbitar med fyllning (Japp respektive Mars). Vetestärkelse deklarerades i ingrediensförteckningen på gelégodiset tillsammans med glukossirap och glukosfruktossirap. Maltextrakt från korn respektive kornmaltextrakt deklarerades förutom glukossirap i ingrediensförteckningen på chokladbitarna med fyllning.
Av de prover som visat sig innehålla gluten inköptes ytterligare två av varje med andra bäst före-datum. Analysresultatet för gelégodiset blev då under kvantifieringsgränsen med båda metoderna, trots att vetestärkelse deklarerades som ingrediens.
Två av tre analyserade chokladbitar med fyllning (Japp) innehöll 13 respektive 33 ppm gluten med sandwichmetoden och 10 respektive 35 ppm gluten med den kompetitiva metoden. Förutom deklaration av glukossirap och maltextrakt från korn i ingrediensförteckningen, är produkten märkt “kan innehålla spåra av vete”.
I den andra typen av chokladbit med fyllning (Mars) detekterades inte gluten med någon av analysmetoderna i två av chokladbitarna. Dessa var tillverkade i Holland. I den tredje chokladbiten (Mars), som var tillverkad i Frankrike, påvisades 21 ppm gluten med sandwichmetoden och 26 ppm gluten med den kompetitiva metoden.
Livsmedelsverket har inte kunnat undersöka om det positiva utslaget av gliadin/gluten i dessa tre typer av produkter orsakades av resthalter av gluten i vetestärkelse, kornmalt eller glukossirap, inte heller om det berodde på kontamination med vete.
Analys av ett begränsat antal produkter som innehåller glukossirap visar att varken gliadin (gluten) eller fragment av gliadin påvisas med undantag av tre produkter. Den europeiska stärkelseindustrin, som består av 24 olika företag och sex associerade medlemmar, har infört en praxis för rening av hydrolysat av vete, som innebär att slutprodukten får innehålla högst 20 ppm gluten. Om nivån av gluten hålls låg över tiden kan vetehydrolysat som glukossirap betraktas som säker för personer både med celiaki och med veteallergi.
Lista över analyserade produkter finns i höger kolumn.