En riksomfattande kostundersökning genomfördes år 2003 på 4-åringar, barn i årskurs 2 och barn i årskurs 5. Metoden var en öppen och skattad registrering (matdagbok) som sträckte sig över fyra på varandra följande dagar. Alla veckans dagar var representerade i studien. Matdagboken fylldes i av barnen eller med hjälp av föräldrar eller vårdnadshavare. Portionsstorlekar och mängder av allt vad barnen åt och drack uppskattades med hjälp av en bilderbok - Matmallen. Även tid och plats för ätandet angavs liksom fetthalt, tillagning, innehåll av vissa konserveringsmedel, produktmärke, kosttillskott och grad av fysisk aktivitet. En optiskt läsbar enkät ingick med frågor om bl.a. längd, vikt, föräldrars utbildning och yrke, utländsk härkomst och regional hemvist.
Urvalet av barn gjordes från 56 kommuner vilket representerade ett stratifierat urval av Sveriges samtliga kommuner. 4-åringar rekryterades slumpmässigt från ett register över hushåll med 4-åringar i de utvalda kommunerna. Urvalet av skolbarn baserades på hela skolklasser. En registreringsomgång skedde på våren och en på hösten 2003. 924 stycken 4-åringar tillfrågades varav 590 (64 %) genomförde studien. 1 209 barn i åk 2 tillfrågades varav 889 (89 %) genomförde studien och 1 290 barn i åk 5 tillfrågades varav 1 016 (80 %) genomförde studien. En bortfallsstudie visade att främsta orsaken till att inte delta eller fullfölja studien bland 4-åringarna var tidsbrist eller att förskolan inte ville. Bland skolbarnen var orsaken att det var för svårt, de glömde eller inte hade tid.
Mellan 17 och 23 procent av barnen var överviktiga (isoBMI >25), varav 1 till 4 procent var feta (isoBMI >30).
Det genomsnittliga energiintaget var 6,3 MJ per dag (1 506 kcal), 7,6 MJ (1 823 kcal) och 7,4 MJ (1 759 kcal) för 4-åringar, barn i åk 2 respektive barn i åk 5. Det rapporterade energiintaget var för 4-åringar 108 procent av det beräknade referensvärdet för åldersgruppen och för barn i åk 2 var energiintaget 81 procent. För barn i åk 5 var det rapporterade energiintaget 75 respektive 86 procent av det beräknade referensvärdet för måttlig respektive låg aktivitetsnivå.
Barnen hade en bra fördelning av protein (14-16 energiprocent, E %), fett (31-32 E %) och kolhydrater (53-54 E %) i kosten men typen av fett och kolhydrater var inte tillfredställande. Generellt sett åt de för mycket socker (12-14 E %), mättade fettsyror (14 E %) och salt (8,1-9,4 g/10 MJ), och för lite fleromättade fettsyror (3,6-3,7 E %) och fibrer (1,8 g 10 MJ). Transfettsyror utgjorde 1 energiprocent. Barnens intag av vitamin D var lågt i förhållande till rekommenderat intag.
Halten naturligt och tillsatt sackaros i barnens kost uppgick till 12-14 procent av energiintaget. Intaget av endast tillsatt socker, i form av sackaros och monosackarider, uppgick till 13-15 energiprocent. Det tillsatta sockret bör inte bidra med mer än 10 energiprocent för att försäkra en acceptabel näringstäthet i kosten. De största sockerkällorna var läsk och saft följt av godis, smaksatta mejeriprodukter och gruppen bullar, kakor och kex. Barnen åt i genomsnitt söta livsmedel 2-3 gånger per dag.
Natriumintaget från koksalt i barnens mat var hög. Koksaltintaget uppgick till 5-7 g per dag vilket är samma nivå som den hos vuxna, och därmed nästan dubbelt så hög som önskvärd. Barnen fick mest salt från maträtter som innehöll kött och köttprodukter.
Konsumtionen av frukt och grönsaker var i genomsnitt 225 g/dag, 239 g/dag respektive 193 g/dag för 4-åringar, barn i åk 2 respektive barn i åk 5, vilket är omkring hälften av det rekommenderade intaget på 400 g per dag för barn 4-10 år.
Barnen åt fisk 1-2 gånger i veckan och korv 2-3 gånger i veckan. Skulle barnen byta en korvmåltid mot en fiskmåltid per vecka skulle deras intag av fleromättade fettsyror öka och intaget av mättade fettsyror minska.
Ungefär 25 procent av barnens dagliga energi kom från livsmedel som godis, läsk, snacks, glass, efterrätter och bakverk. Konsumtionen av godis var 1-2 hg per vecka, fördelat på 3-5 gånger. 13 procent av barnen åt godis varje dag. Barnen åt bullar, kakor, kex eller skorpor motsvarande 3-5 gånger i veckan. 4-åringar åt glass 2-3 gånger i veckan och skolbarnen 1-2 gånger i veckan. Barnen drack i genomsnitt 2 dl saft eller läsk varje dag, 10 procent av skolbarnen drack 5 dl eller mer varje dag. Dessa livsmedel utgjorde tillsammans de största källorna av tillsatt socker, fett, mättade fettsyror och transfettsyror.
Det var inga stora skillnader i livsmedelsval eller näringsintag mellan barn från olika socioekonomiska grupper. Barn till föräldrar med högskoleutbildning konsumerade mer frukt och grönt och hade en något bättre näringstäthet i kosten. Barn till föräldrar med utländsk bakgrund åt mer frukt och grönt men drack mindre mjölk.
Näringsintaget påminner mycket om det man finner hos vuxna. De kostråd som gäller för vuxna gäller med andra ord även för barn. Den mest önskvärda matvaneförändringen är en minskad konsumtion av godis, läsk, snacks och bakverk och samtidigt en ökad konsumtion av frukt och grönt.
Slutsatser
Barnen i undersökningen åt för mycket godis, läsk, glass, snacks och bakverk. Nästan en fjärdedel av den energi barnen fick i sig kom från dessa livsmedel. Dessa livsmedel bidrar med en stor andel mättade fettsyror, transfettsyror och tillsatt socker. En halvering av konsumtionen av godis, läsk, glass, snacks och bakverk skulle förbättra barnens kost avsevärt.
Barnen åt bara hälften av den rekommenderade mängden grönsaker och frukt. Barnen behöver alltså äta dubbelt så mycket frukt och grönt för att få i sig mer fibrer och få en mer välbalanserad kost.
Barns kostvanor och näringsintag påminner om vuxnas. Livsmedelsverkets kostråd, som beskriver de mest önskvärda förändringarna, är därför högst relevanta även för barn. Kostrådet om frukt och grönt är 400 gram per dag för barn, medan den är 500 gram för vuxna.
Intaget av mättade fettsyror, tillsatt socker och koksalt för stort och intaget av fibrer och vitamin D för litet.
Protein, fett och kolhydrater
I genomsnitt hade barnen i undersökningen en bra fördelning mellan protein, fett och kolhydrater i kosten. Men typen av fett och kolhydrater var inte tillfredsställande. Barnen åt generellt sett för mycket mättade fettsyror och socker och för lite fibrer.
För mycket mättat fett
Intaget av mättade fettsyror var cirka 50% för högt och intaget av omättade fettsyror för litet. Nästan alla barnen hade ett mindre intag av fleromättade fettsyror än rekommenderat. Barnen behöver alltså byta mättade fettsyror mot fleromättade och enkelomättade fettsyror utan att ändra på mängden totalfett i kosten.
Fettkvalitén i kosten kan bli bra genom att:
- välja lättmjölk istället för standard- och mellanmjölk
- välja magrare (nyckelhålsmärkt) ostsorter istället för fetare
- välja magrare köttpålägg som exempelvis skinka istället för ost
- välja en fiskrätt istället för en korvrätt i veckan
- välja flytande fetter i matlagningen istället för fasta fetter
- halvera mängden godis, snacks och bakverk
Transfettsyror gav i genomsnitt mindre än en procent av energin, vilket är den nivå WHO rekommenderar att intaget bör ligga under. I de svenska näringsrekommendationerna rekommenderas att intaget av transfettsyror från härdade fetter bör begränsas i möjligaste mån, varför en ytterligare minskning är önskvärd.
Hälften av intaget av transfettsyror kommer från naturliga källor (mjölkprodukter och kött från nöt och lamm). Den andra hälften kommer från industriellt bearbetade fetter. De största källorna är godis, bakverk, snacks, friterad potatis och feta såser. Intaget av mättade fettsyror är mer än tio gånger större än intaget av transfettsyror.
För mycket socker
Intaget av tillsatt socker låg 30-50% över det rekommenderade. Tre fjärdedelar av det totala sockerintaget är tillsatt socker, och det är denna andel som i genomsnitt är alldeles för stor.
Den största sockerkällan är läsk och saft följd av godis, sötade mjölk- och yoghurtprodukter och bakverk. Barnen drack i genomsnitt 4–9 dl läsk och åt 1–2 hg godis i veckan. Tio procent av barnen drack dock från 1 till över 2 liter läsk i veckan och åt 3–5 hg godis.
Sockerintaget kan minskas avsevärt om barnen dricker huvudsakligen vatten istället för läsk och saft och om godisätandet minskar. Ungefär 1 hekto godis i veckan (1,5 dl) är en lagom mängd för ett skolbarn.
För lite fibrer
Fiberintaget var lågt. Visserligen saknas en fiberrekommendation för barn, men från skolåldern rekommenderas fiberintaget att successivt öka, för att under tonåren nå den nivå som gäller för vuxna.
För att öka fiberintaget, men också för att få en bra balans i kosten behöver intaget av grönsaker, frukt, bär, baljväxter och fullkornsbröd öka.
Frukt och grönt har många hälsofrämjande egenskaper som gör det extra viktigt att öka konsumtionen av dessa. Barnen åt i genomsnitt omkring drygt hälften av de 400 g av frukt och grönt som rekommenderas för 4-10-åringar per dag. Yngre barn åt oftare från dessa livsmedelsgrupper än äldre barn. Barnen åt och drack betydligt mer och oftare frukt, bär och juice än de åt grönsaker.
För mycket salt
Natriumintaget var överlag för stort i alla åldersgrupper. Det finns inte någon rekommendation för barn angående natrium. Vuxna rekommenderas ett högsta intag på 2 000 mg natrium per 10 MJ, vilket motsvarar ungefär 5 g koksalt per dag. Barnens saltintag motsvarade 8-9 g per 10 MJ och dag och bedöms därmed som alldeles för högt.
De största saltkällorna i barnens kost var kött- och korvrätter, friterad potatis och bröd.
För att kunna minska på intaget av salt krävs en allmän sänkning av saltnivån i många livsmedel och att man är återhållsam med att salta vid matlagning.
Vitaminer och mineraler
Vitamin- och mineralintaget var i allmänhet tillfredställande. Vissa brister sågs för intaget av vitamin D och järn. Mer data om vitamin D status och järnstatus hos barn behövs.
Få socioekonomiska skillnader
Det fanns endast några få skillnader mellan barnens intag av livsmedel respektive näringsämnen som kunde förklaras med hjälp av bakgrundsvariabler. Barn till föräldrar med längre utbildning konsumerade mer frukt och grönt. Barn till föräldrar med utländsk bakgrund åt mer frukt och grönt men drack mindre mjölk. 4-åringar med ett högt BMI drack mer av mjölkprodukter.
Vissa näringsämnen var vanligare beroende på socioekonomisk tillhörighet. Barn till föräldrar med längre utbildning hade en något bättre näringstäthet. Feta barn hade en lägre andel kolhydrater och en högre andel protein i kosten.